Sadistiskt sudoku

Alfred Holmgren

Avskalade The mesh är nirvana för mattenördar

PUSSEL Bli inte orolig om det börjar dofta bränt några minuter in i ”The mesh”.

Det är bara din hjärna som börjat bubbla likt en crème brûlée som glömts bort i ugnen.

I praktiken är ”The mesh” ett slags sadistiskt sudoku, där sifferbubblor ska släpas runt över spelplanen för att genom addition eller subtraktion bilda ett visst måltal. Om man har fyra olika bubblor och uppdraget är att trolla fram en etta kan man exempelvis låta +4 para sig med -4 för att ta ut båda, varpå man slår ihop +6 med -5. Råkar man lämna några bubblor kvar raderas lika många rutor från spelplanen inför nästa runda, vilket bäddar för ännu svårare avancemang. Till sin hjälp har man i gengäld möjligheten att förvandla plus till minus och vice versa, samt powerups i form av multiplikationstecken.

Låter det invecklat är det ingenting jämfört med hur det är att spela. ”The mesh” är exakt den sorts sifferexcercis som får vissa sorters spelare – närmare bestämt vänner av just sudoku samt mattepussel i stil med ”Mario’s picross” – att svettas av upphetsning. För oss som ingår i denna intellektuellt lyckligt lottade skara finns det dock inte mycket som sockrar dealen. Grafiken kan med en rejäl skopa god vilja kallas ”stilren” (pluspoäng för titelskärmens vackert animerade djur), musiken är avsiktligt minimalistisk, de mörklagda banorna rent mordiskt stressande.

Om du går igång på den här sortens mentala minfält kommer ingenting jag säger kunna hindra dig från att ladda ner spelet. Men om du fortfarande tvekar är det min plikt att varna dig för att ”The mesh” är lika behagligt som att doppa synapserna i en McDonald’s-fritös.