Årets kulturgärning

Peter Ottsjö

LostWinds måste bli en sommarhit för Wii

Det här måste bli sommarens stora sleeper hit.

För "LostWinds" är inte bara ett av de allra främsta spelen det här året.

Det är också en välkommen påminnelse om att Wii verkligen är en unik maskin – när dess rörelsekänsliga kontroller utnyttjas på rätt sätt.

Sagan – som stilmässigt är en urtjusig brittisk tolkning av japansk serietidningsestetik i två dimensioner – är visserligen banal och berättad tusen gånger förut.

Men precis som i genrens främsta titlar – du kan infoga "Super Mario galaxy" här – handlar det främst om smart speldesign och genial kontroll; att de tillsammans förvandlar något komplext till intuitiva plattformsdrömmar.

"LostWinds" biljett till plattformsspelens berömda hall består av, som namnet skvallrar om, vind.

Genom att rycka Wii-kontrollen i olika riktningar styr man spelets vindförhållanden. Plötsligt ser man hur buskar och träd härjas, men det är långt mer än en grafisk finess; det är spelets grundelement. Genom att styra vinden kontrollerar man inte bara sin karaktär, utan också andra element som eld och vatten. I lagom takt tar man sig vidare, hittar nya platser och löser pussel med vindkraft. Och precis när vi lärt oss bemästra en teknik lägger utvecklaren Frontier till en ny, i en synnerligen smart lager-på-lager-inlärning.Men "LostWinds" blåser också omkull mycket av konkurrensen när det gäller digital distribution. Precis som Valves "Portal" tar det ungefär tre timmar att klara av. Med en prislapp på runt hundralappen kan man se det som den perfekta motreaktionen till spelvärldens alla episka sexhundrakronorsbjässar.

Eller, för den delen, den störtflod av skamlöst usla minispel till fullpris som dränkt Wii under ett par års tid.

"LostWinds" har fått mig att längta efter Wii igen.

Bara det är årets kulturgärning.