Dyrköpt nostalgi

Peter Ottsjö

Starfox 64 3D är vackrare än originalet – men väl dyrt

SHOOT ’EM UP 38. 7. 15. 7. 7. 7.

Lägg ihop siffrorna så får du summan jag lagt på sex begåvade mobilspel under sommaren – ”Zoo keeper DX touch edition”, ”Gesundheit”, ”Flick soccer”, ”Quarrel”, ”Jetpack joyride”, ”Zombie gunship”. 81 kronor – och åtminstone fyra av de sex kan jag tänka mig att umgås ganska länge med.

Jag säger inte att det nödvändigtvis är en hållbar utveckling, eller att fattiga utvecklare inte förtjänar större marginaler.

Missar digitala revolutionen

Jag säger bara att den digitala revolutionen sker nu – samtidigt som Nintendo alltjämt rotar i arkiven, dammar av sina gamla klassiker och lägger dem i en ny skinande låda för 449 spänn.

Okej – de gamla farbröderna i Kyoto (tillsammans med ”Pixeljunk”- och ”Star fox command”-studion Q-Games) har gjort mer än så. Återutgivningen av ”Starfox 64” är, utöver det magiska 3D-djupet, smakfullt visuellt restaurerad. ”Independence day”-striderna på planeten Katina, alla dogfights under gnistrande stjärnvalv, kryssandet genom täta asteroidbälten – allt är målat i en rikare färgpalett.

Hur tänker Nintendo?

Annars är det mesta som man minns det. Arwingen är spelvärldens mest lättnavigerade rymdfarkost, Fox McCloud och hans barnsliga kumpaner räddar universum med missiler, bomber och enstaviga replikskiften. Och det är fortfarande lika lockande att memorera varje fiende och rutt för att forcera de hutlösa highscore-gränserna.

Frågan är bara varför Nintendo fortsätter att bete sig som om det vore 1997. Frågan är varför de inte satsade allt på en spektakulär uppföljare till ”Starfox 64”. Frågan är hur länge de kan fortsätta kräva 449 kronor för ett fickspel.

Jag har inga svar.

Men jag vet åtminstone att de som väljer bort Nintendo inte behöver ruinera sig.