Portabelt äventyr – utan kompromisser

Peter Ottsjö

Nathan Drake tillbaka i nya
Uncharted: Golden abyss

ÄVENTYR Nathan Drake klättrar på lodräta klippor.

Det är precis så riskfritt som det låter.

Om ”Little deviants” är ett showcase för NGP:s många möjligheter är ”Uncharted: Golden abyss” med i startuppställningen bara för att det är så förbannat snyggt.

Regissören John Garvin – Naughty Dog har lämnat över ”Golden abyss” till Sony-studion Bend – håller förstås inte med om det. Han proklamerar att det här är en nyskriven historia med miljöer Nathan Drake aldrig tidigare smutsat ner sina blåjeans i.

Knappt man tror sina ögon

Ändå känns det mesta väldigt bekant. Tropiska djungler så täta och tryckande och knallgröna att de tycks löpa precis längs Ekvatorn. Villkorslösa bergsmassiv som sticker hål på molnen. Hängbroar vars dåliga skick bara ber om effektfulla mellansekvenser. Och NGP verkar rita upp alltihop utan ansträngning. Efter några dödsföraktande hopp över såphala stenar i en framstörtande och dånande fors måste jag stanna upp och gnugga mig i ögonen.

Fingertoppskänslan fattas

Tyvärr är det något som stör. Eller någon, rättare sagt. Jason Dante – man hör på namnet att det rör sig om en påse – är en gammal vän till Drake och slår följe med spelaren. När han babblar som mest saknar man Sullys faderliga charm och sympatiska karisma. Det är okej att Bend återvinner hårt slitna berättargrepp som gamla indianskatter och hänsynslösa knarkbaroner. Det är desto mer bekymmersamt när samspelet mellan karaktärerna – annars en fin gammal Naughty Dog-tradition – inte fungerar. John Garvin försöker i alla fall stilla frustrationen med en försäkran om att långt fler figurer kommer att ansluta i den färdiga versionen av ”Golden abyss”.

Tar inga risker

”Uncharted” gör sitt bästa för att baka in de nymodigheter NGP begåvats med. Dra med fingret över pekskärmen och fästen i klipporna glimrar till; en visuell återkoppling till hur Drake kommer att klättra upp för berget. Peka på fiender för att oskadliggöra dem utan att röja din närvaro. Håll maskinen stadigt för att balansera över stockar.

Trots allt är det befriande att man kan kontrollera allt med traditionell input, du vet, de gamla knapparna och spakarna. Och det är just en sån gammal bekant som känns som rena frälsningen bland allt modernt mumbo jumbo. Tack vare den högra analoga spaken slipper utvecklarna äntligen kompromissa med äventyr av den här kalibern.

Så ”Uncharted” är ”Uncharted” – även på NGP. Bend tycks inte ta några kreativa risker med Sonys stora älskling.

Men att kunna lägga ”Golden abyss” i innerfickan känns allt som en liten revolution.