Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Som en big bang-explosion i en godisbutik

Publicerad 2014-11-28

”Super smash bros” till Wii U är ett supersnyggt och perfekt kalibrerat fightingspel

Lika briljant som alltid – men lite mer
kaotiskt

BEAT ’EM UP Var och en är sin egen lyckas smed.

Men ingen är det mer än Satoru Iwata.

För 16 år sedan slavade Iwata på sin fritid med en hemlig prototyp för ett fyraspelar-beat ’em up till Nintendo 64.

Idag är han Nintendos högste chef.

Fröet som Iwata sådde 1997 har skördats många gånger om sedan dess. Men den här gången är frukterna det bär mer avgörande än någonsin. Inte minst för Iwata själv.

Kan avgöra Nintendos öde

Stora utgivare som Electronic Arts och Bethesda har redan tagit sin hand från Wii U. Ubisoft säger sig ha ett färdigt spel till konsolen som de inte vill släppa förrän försäljningssiffrorna tagit fart. Företagets vd Yves Guillemot har till och med sagt att man avvaktar med ett beslut tills ”Super smash bros” släpps.

Det är inte ”make it or break it”-läge på samma sätt som när Michael Cimino-fiaskot ”Heaven’s gate” sköt det anrika filmbolaget United Artists i sank – Nintendo överlever oavsett hur det går – men det går inte att ta miste på laddningen i luften.

Den är nästan lika påtaglig som den i själva spelet.

Total anarki

Wii U-versionen av ”Super smash bros” förvandlar vad som redan var en explosiv spelserie till något man behöver ta till Richterskalan för att mäta. Att spela en match där åtta pastellfärgade Nintendo-karaktärer gör upp med varandra – förslagsvis på den gamla ”Donkey Kong”-banan 75m – är som att bevittna en big bang-explosion i en lösgodisbutik.

Och mitt i all denna anarki finns så många underbara ögonblicksbilder. Jag har sett Mario föras bort av utomjordingar från ”Galaga”. Jag har sett Sonic putta ut fyra karaktärer samtidigt när han stormat fram som en blå kula. Jag har sett Pac-Man äta upp Donkey Kong.

Nya spellägen

”Super smash bros” till Wii U är allt det som 3DS-versionen inte var. Det är ett supersnyggt och perfekt kalibrerat fightingspel med större överskådlighet och tillgänglighet. Plocka upp valfri spelkontroll som Nintendo släppt sedan Gamecube-tiden och du kan ta del av underhållningen. Alla ska med.

Spellägena är i många fall identiska med den bärbara versionen, men här finns några nyheter också. Smash Run har bytts ut mot Smash Tour, ett brädspelsliknande scenario där fyra personer trampar runt på ett bräde samtidigt som de samlar karaktärer och uppgraderingar. Hamnar någon på samma ruta som en motspelare triggas en fajt där vinnaren snor en eller flera av sina rivalers karaktärer. Slutstriden – där alla får använda samtliga karaktärer de ackumulerat – kan alltså vara extremt orättvis, vilket förtar lite av nöjet.

Lätt att förlora sig

Då har enspelarläget Event Mode betydligt mer att ge. Det är en uppsjö av olika roliga utmaningar där du i ett exempel är en av de åtta Yoshis som slåss om att få ackompanjera Mario på äventyr, och i ett annat ombeds söva barnkaraktärer med Jigglypuffs vaggsång. Upplägget är simpelt men smart, och hur lätt som helst att förlora sig i fullständigt.

Lika imponerad är jag inte av Nintendos satsning på samlarfigurer à la ”Skylanders”. Köper man amiibo-figurer, som de kallas, kan man föra in dem i spelet trådlöst via en sändare i Wii U-kontrollen. Därefter kan man mata sin slagskämpe med powerups och slåss mot den för att träna upp dess förmågor. Hela grejen känns dock meningslös då alla amiibo-figurer redan finns i spelet. Det rör sig alltså inte om några nytillskott till karaktärsgalleriet, utan mer om ett slags ”Pokemon”-artat inslag där man i bästa fall kan lära sig en del nyttiga taktiker från sin färdiglevlade amiibo.

Cyniska kringprodukter

Kringprodukterna må vara cyniska och ointressanta, men det spel som utvecklingsstudion Sora producerat i samarbete med Namco Bandai saknar motstycke. Det svindlar för ögonen bara man försöker sammanfatta innehållet: 49 olika karaktärer. 46 banor. En hel drös med spellägen. Möjligheten att spela åtta personer samtidigt.

Och, inte minst, gameplay i absolut världsklass. Om Satoru Iwata ska lägga sitt öde i händerna på ett spel finns det ingen lämpligare kandidat än ”Super smash bros”.

Huruvida det kommer bli den framgång Nintendo så desperat behöver är inte min sak att säga. Men en sak är säker: det förtjänar ett plusregn av bibliska proportioner.