En religiös upplevelse

Kristofer Ahlström

ÄVENTYR Om det stämmer att själen har en vikt så är den 345 megabyte.

Redan efter en timme med ”Machinarium” – en indieskapelse som laddas ner från nätbutiken Steam för knappt tvåhundra spänn – kan jag konstatera att det är den mest spirituella spelupplevelse jag någonsin haft.

Kort beskrivet är ”Machi­narium” en korsning mellan pussel- och äventyrsspel, där man manövrerar en ­robot från skärm till skärm – oftast är ­alla pussel­kedjor länkade i samma rum så man slipper ta sig fram och tillbaka.

Men det där är bara ord.

”Machinarium” visar att ord inte behövs.

Det utspelas helt utan dialog och förlitar sig bara på den gamla devisen ”show, don’t tell” – briljant genomfört och så mycket mer emotionellt drabbande än om huvudpersonen övertydligt pladdrat om sitt öde. (Som i stället berättas efterhand i tankebubbliga ledtrådar som poppar upp varje gång man stöter på något ur sitt förflutna.)

Allt med ”Machinarium” – charmen från ”Little big planet”, de vackert rostfläckiga steampunkmiljöerna från ”Beneath a steel sky” – är stilsäkert avvägt, varje kodrad är infogad med omsorg.

Ta bara fuskmöjligheterna – eftersom spelet är en riktig huvudvärk ibland har man implementerat en lösningsfunktion: om du uthärdar att spela ett minispel utformat som den långsammast sidscrollande Game & Watch-shootern i världshistorien så får du lösningen till rummet du befinner dig i.

Gud bor i detaljerna, som man brukar säga.

Man kan bli religiös för mindre.