Figurerna har fått egen vilja

Kristofer Ahlström

till The Sims 3

Första gången jag såg ”The Sims” drabbades jag av obehag. Min lillebror hade konstruerat hela vår familj i Sim-format och det var lite som att hitta en voodoodocka föreställande mig själv – skranglig och rågblond.

Dessutom, tänkte jag, hade han missuppfattat hela poängen med ”The Sims”. Grejen var väl att spela det som ett socialt experiment – att leva ut alla de där funkiga fantasierna som i verkligheten begränsades av saker som sociala koder eller rädslan för konsekvenser. Som att örfila sin granne och försöka förföra hans fru.

Gammal god verklighetsflykt, liksom.

Men när jag själv satte mig med spelet så började jag förstå.

”The Sims” är så hypnotiserande monotont i sitt upplägg att man robotlikt anpassar sig till den inrutade simulerade verkligheten: gå upp, gå till jobbet, jobba, jobba, äta lunch. Samma sak händer i morgon.

I ”The Sims 3” tas det här till en ny nivå. Bara det faktum att man nu kan välja själv hur man ska prestera i skola och på jobb (en rullista ger alternativ som ”Jobba hårt”, ”Skaffa vänner” och så vidare) gör att man engagerar sig mer än någonsin tidigare.

Spelet som förut tycktes skildra konsumtionshets handlar nu lika mycket om prestationsångest.

Det är imponerande hur Electronic Arts förvaltat sitt fenomen. Den snart tio år gamla grunden håller fortfarande, men i princip alla nyheter känns välkomna. Ett mobiltelefonsystem gör att du kan styra det mesta från hemmet (matleveranser, festarrangemang), här finns valbara långtidsmål för dina karaktärer, ett effektivare gränssnitt – och inte minst möjligheten att ta för sig av stadens hela utbud av biografer, kyrkogårdar och snabbköp i stället för att bara vistas i din isoleringscell till kvarter.

Med sin tredje del tar man också klivet bort från liknelsen med ”dockhus”. Genom att tilldela din karaktär en handfull grundläggande egenskaper (i mitt fall: neurotisk, genialisk, elak, charmig) får man en mer specifik emotionell palett att välja beteenden ur.

Eftersom figurerna agerar mer utifrån egen vilja – och inte kräver bevakning i samma utsträckning som förut – för detta också spelet mycket närmare en virtuell verklighet.

”The Sims 3” är seriens mest engagerande kapitel hittills. Jag kan bara önska att mitt eget liv utvecklats lika tillfredsställande de senaste nio åren.