Bästa ”Halo” sedan 2001
Uppdaterad 2011-11-27 | Publicerad 2009-09-22
När jag recenserade ”Halo 3” för två år sedan undrade jag hur Bungie någonsin skulle kunna toppa en så monumental urladdning.
Svaret kom snabbare än jag väntat mig.
”ODST” såg till en början ut som en enkel utväg för utvecklaren: en simpel sidostory som spinner vidare på seriens redan färdigmonterade spelmotor och mytos. Med tiden har dock den modesta spinoff som ursprungligen hette ”Recon” inte bara hunnit byta namn, utan även skepnad. ”Halo 3: ODST” är inget ihåligt hafsverk. Det är det mest kompletta ”Halo”-spelet någonsin.
Handlingen – som, trean i titeln till trots, löper parallellt med ”Halo 2:s” storyline – kretsar kring så kallade Helljumpers, soldater som fyras av rakt ner i krishärdar omslutna av vad som liknar pansarklädda läskburkar.
Perspektivet växlar mellan en ung nybörjarsoldats utforskande av jättestaden New Mombasa och spelbara flashbacks som visar vad som hänt med hans kamrater. Genom att bryta upp berättandet kan Bungie skapa en fantastisk variation – från trånga, mörka korridorer till storslagna kusträder och pansarvagnsparader.
Atmosfären bär på en dov laddning, musiken är ljuvare än någonsin, presentationen har polerats till perfektion.
Men egentligen spelar allt det där ingen roll. ”Halo” har alltid i sin hårda kärna varit en stridssimulator, inget annat. Och det är när man skalar av allt det andra som den verkligen skiner.
Fortfarande, åtta år efter seriens debut, finns det inte riktigt något som kan matcha det dynamiska flöde av fiender, vapen, fordon och miljöer som Halo spottar ur sig – och den explosiva friktion som uppstår när de hälls in i nya, oväntade situationer.
Täta närstrider hanteras lika mästerligt som enorma bataljer där terrängbilar, utomjordiska svävare, artilleri och sju sorters rymdvarelser drabbar samman.
Att man släpps av i djupa änden, ställd mot omöjliga odds, gör inget när man har den oantastliga kontrollen och vapenbalansen som livlinor.
Tydligast blir det här i fantastiska flerspelarläget Firefight, där upp till fyra Helljumpers ställs i mitten av en arena och sedan motar bort svallvåg efter svallvåg av allt starkare fiender.
Här bultar ”Halos” hjärta hårdare än det gjort sedan debuten 2001, och när det gör det överröstar det allt annat.
Jag skulle kunna kalla ”ODST” det slutgiltiga ”Halo”-spelet.
Men jag skulle inte sätta pengar på det.
Halo 3: ODST
Plattform: Xbox 360
Genre: action
Åldersgräns: från 16 år