I spel är prostitution bara en pikant krydda

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Bordeller i tv-spel förtjänar inte att fridlysas

Det finns bara en sak som är konstigare än att bordeller blivit vanligare än matbutiker i spelvärlden.

Och det är att vissa är beredda att gå i döden för att normalisera horhusen.

helskärm

Under den första timmen av ”The order: 1886” tar huvudkaraktären Galahad en genväg genom en undangömd bordell. Självsäkert skrider han fram bland horor och kåta karlar, i en sekvens som förmodligen är tänkt att kännas kittlande – men som inte ens lyckas provocera fram mer än en trött suck.

Vid det här laget är det vardagsmat i spelvärlden att köpa sex i ”Grand theft auto” och ”The witcher” eller välja och vraka bland kurviga nymfer i ”Fable”.

Oftast är det en grupp trångsynta heterosexuella män som försöker rättfärdiga prostitution i spel. Först tänkte jag lite naivt att de vill hitta något att bli upphetsade av och därför försvarar hororna för glatta livet. Dumma jag! Det är förstås av mycket ädlare anledningar än så, fick jag snabbt lära mig. Dessa manliga gamers ser nämligen bordellerna som ett historiskt och politiskt alibi. Det brukar sägas att prostitution är världens äldsta yrke – klart att det då hör hemma i ”The orders” viktorianska London eller i ”God of wars” grekiska gudavärld.

Vet ni vad som är ett annat urgammalt yrke? Krukmakare! Åh vad jag längtar efter att få lägga vantarna på ett krukmakarspel.

Jag säger inte att det är konstigt att vilja porträttera historiska orättvisor i ett historiskt korrekt spel. Ett av de senaste exemplen på hur man kan lyckas med detta är ”This war of mine”, som problematiserar etik och moral i sin skildring av Sarajevo-belägringen. Skillnaden är att spel aldrig framställer prostitution som en orättvisa, ett inslag vars syfte är att tvinga en till reflektion. Istället verkar utvecklarna se det som en sexig krydda, eller ännu ett sätt för spelaren att befästa sin manlighet och leva ut sina maktfantasier.

Och om man inte tyckte det var lockande att utnyttja andra för sin egen njutnings skull förut så gör vissa av spelen sitt bästa för att övertyga en. I ”God of war: Ghost of Sparta” finns en scen där Kratos plockar på sig ett gäng horor, kastar ner dem ner på sängen och får dem att skrika så högt som möjligt – till ljudet av episk musik och klingande svärd. Sedan kliver han ut ur bordellen och knuffar nonchalant några halvnakna kvinnor åt sidan innan man fortsätter sin våldsodyssé.

De senaste åren har motståndet mot sexism i spel ökat kraftigt. Ändå behandlas bordellerna som fridlyst rekvisita. Det är hög tid att dra i nödbromsen och inse att vi befinner oss på ett tåg som åker i full fart – baklänges.

Effie Karabuda