Girigt, simpelt och förbannat elegant

Alfred Holmgren

Spinoffen Hitman: Sniper är en trivsam paradox

SHOOT ’EM UP Problemet med ”Hitman: Sniper” är inte att det utsätter en för den gamla vanliga free to play-valsen, där man försöker bli underhållen samtidigt man måste knuffa bort dess allt ivrigare utfall mot ens kreditkort; som att en svängom med en ”The walking dead”-zombie som hela tiden försöker äta upp ens plånbok istället för hjärna.

Problemet är att det missat ordet ”free” i nämnda ekvation.

Primitiv spelmekanik

Istället har Square Enix mage att först ta 49 kronor för sin Montreal-utvecklade ”Hitman”-spinoff (seriens danska skapare IO är inte inblandade) – och sedan försöka pracka på en nya, ”episka” långdistanspipor för uppemot 100 styck.

Lyckas man svälja denna förolämpning väntar ett helt typiskt sniper-spel, där man genom en konvex lins spårar sina byten på någon kilometers betryggande avstånd. Snarare än regelrätta fiender utgörs utmaningen av tidspress och objectives i stil med att sätta ett visst antal headshots innan surrande helikopterblad signalerar att man är på väg att bli ”extracted”. Den primitiva spelmekaniken får en mikroskopisk taktisk dimension av att man dessutom kan hålla andan korta stunder (även om man önskar att man hade tillgång till Solid Snakes diazepam-förråd istället).

Förbannat läckert

Det hela ser förbannat bra ut – inte minst när man tar in sina omgivningar i början av varje uppdrag – och låter ännu bättre, vilket gör att man snabbt glömmer bort hur ofyndigt själva konceptet är. Inramningen är Bond-sval utan att bli pajig, det är dyra kostymer och cocktailklänningar som svassar runt i lyxvillor till tonerna av kyligt pianoklink, sobra stråkar och förr eller senare en serie ljuddämpande skott, och sedan svassas det inte längre.

Det kanske låter makabert, och det är det förstås också, men ”Hitman: Sniper” frossar sällan i våldet. Och att det aldrig känns ”American sniper”-spekulativt eller glorifierande, ens när kameran dröjer sig kvar vid kranier som krackelererar i ultrarapid, gör att blypillret slinker ner utan att kittla kräkreflexen.