Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Leopold

Vidrigt symptom – på positiv trend

Uppdaterad 2015-07-06 | Publicerad 2015-07-03

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Spelvåldet är inte hotat – men debatten går åt rätt håll

En dag vaknade skaparna av ”Hatred” upp och insåg att världen behöver fler våldsamma spel.

Vilken sten har de legat under?

Effie Karabuda.

Vill du döda en kvinna och hennes treåring? Inga problem!

Slakta oskyldiga i ett snabbköp eller ett begravningståg? Kör hårt!

Spränga poliser och skadade civila med handgranater? Ös på, bara!

Det här är de drivande krafterna bakom Destructive Creations ”Hatred” – ett spel om en massmördande sociopat som skjuter ihjäl allt och alla. Enligt utvecklarna själva har de velat skapa en renodlad våldsupplevelse utan några hämningar och gränser.

Och i ”Hatred” får du mycket riktigt utlopp för de flesta tänkbara våldsfantasier. Men under den pubertala ytan finns en agenda – ett slags uppror mot det påstådda pk-klimatet i spelvärlden. Utvecklarna hymlar inte med sitt förakt för den konstnärliga indiescenen i synnerhet, där kreativa spelskapare uppfunnit nya koncept bortom just att skjuta urskillningslöst omkring sig. Med andra ord: Destructive Creations ligger sömnlösa om nätterna och våndas över att deras älskade spelvåld är på väg att utrotas.

Det här är inget annat än en sinnessjuk, om än väldigt komisk, vanföreställning hos en grupp människor som anser att deras privilegier hotas. Vi talar alltså om rädslan att någon ska ifrågasätta förmånen att tortera eller våldta i spel – en förmån som tydligen ska försvaras in i döden och utropas som en konstnärlig rättighet.

Men Destructive Creations är inte bara psykotiska, utan också helt historielösa. Spel har präglats av våld sedan begynnelsen, och temat är minst lika starkt idag som för 20 eller 30 år sedan. ”Hatred” har inte uppfunnit hjulet på nytt – det är långt ifrån så rebelliskt som det tror sig vara; snarare bara ett ängsligt försök till ställningstagande.

Faktum är att det påstådda hotet mot spelvåldet inte ens är tillräckligt stort för att ”Hatred” ska fylla ett behov. Ta bara en titt på försäljningslistorna som är fulla av kommersiella succéer där vi går runt och skjuter hejvilt. Destructive Creations har målat upp pk-debatten som en tsunami som dränker spelvåldet – när det egentligen knappt rör sig om en krusning på ytan.

Det är svårt att avgöra om ”Hatred” är en rundgång i utvecklingen eller en framåtrörelse. Vi behöver visserligen inte mer spelvåld. Men att någon känner ett behov av att försvara dess existens, hur överdriven reaktionen än må vara, är ett kvitto på att pk-pendeln svänger åt rätt håll.

Effie Karabuda