Själlöst spel har totalförändrats
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-12
Förändring är ett tveeggat svärd.
”Supreme commander” var alltid det vuxna strategialternativet: långsamt, storskaligt och taktiskt krävande. Möjligen skrämde man bort för många spelare vid första försöket, för uppföljaren är ett förändrat spel ur nästan alla aspekter. Det är förenklat, uppsnabbat och mer strömlinjeformat enligt genrens villkor. Det enda man har lyckats hålla fast vid är att det fortfarande ser för jävligt ut.
Det är kanske inte helt rättvist att recensera spelet efter några intensiva veckor med mästerliga ”Starcraft 2”. Men när ”Supreme commander 2” nu närmar sig mittfåran tappar det mycket av vad som gjorde det första spelet unikt. Här finns fortfarande en oöverträffad flexibilitet och en strategisk skala med anfallsvågor av hundratals enheter. Men inför motståndet bleknar spelets likartade arméer, bedrövligt dramatiserade kampanj och allmänna själlöshet.