En magisk resa – även denna gång

Xenoblade chronicles står sig som ett av rollspelsgenrens moderna mästerverk

ROLLSPEL D-vitamindepåerna hos svenska folket sinade snabbare än den nytillträdda regeringens förtroendekapital i höstas. Stora delar av landet försänktes i ett näst intill ständigt mörker. Stockholm fick bara drygt fem soltimmar under hela november månad.

Men denna prövning var ändå rena söderhavssemestern jämfört med den becksvarta vinter som jrpg-fans tvingats genomlida de senaste fyra åren.

Om vi bortser ifrån enstaka remakes och återutgivningar så har det inte släppts ett enda bra nytt japanskt rollspel under den här perioden.

Allt ”FFXIII” borde varit

Och den enda trösten vi har just nu är ännu en återutgivning – av genrens senaste toppnotering: Wii-spelet ”Xenoblade chronicles” från 2010.

Monolith Softs mästerverk släpptes ursprungligen tätt inpå ”Final fantasy XIII”, och är allt det som Square Enix spel borde ha varit: storslaget, fantasifullt, charmigt. Ett rpg som kommer undan med sitt bitvis lite väl naiva berättande tack vare engagerande karaktärer och en premiss som träffar mitt i prick.

Unikt och fantastiskt

Äventyret äger rum på de förstenade liken från två enorma jättar, där både flora och fauna frodats med tiden. Som skapelseberättelse betraktad är det nästan i nivå med den nordiska mytologins utflippade motsvarighet där jord, hav och himmel skapats av en död jättes kropp.

Men ”Xenoblade chronicles” jättar har inte styckats upp. De står kvar som de var när de dog och bidrar till en unik och helt igenom fantastisk panoramavy.

Som inte riktigt kommer till sin rätt på New Nintendo 3DS. På det stora hela är ”Xenoblade chronicles 3D” en bra konvertering, men den mindre skärmytan får både texturer och de många detaljerna i gränssnittet att gröta ihop sig en aning.

Låter fattigt – är magiskt

Det kan låta lite fattigt att vänta fem år på en underlägsen version av ett gammalt Wii-spel. I allt väsentligt är ”Xenoblade chronicles” dock fortfarande en makalös upplevelse. Miljöerna är otroliga, musiken gåshudsframkallande magisk och stridssystemet ett av genrens absolut bästa.

Men mest av allt är det här en påminnelse om att det faktiskt finns hopp för framtiden. Senare i år förväntas nämligen den andliga uppföljaren ”Xenoblade chronicles X” släppas till Wii U.

Om det så bara delar en fraktion av sin föregångares dna kan det få den unika distinktionen att inte bara rädda en konsol – utan en hel genre.