Spelet som ger dig skamsköljningar
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-21
till Cityville
STRATEGI Jag har lyckats radera alla spår utom de som sitter i själen.
De kommer å andra sidan aldrig att försvinna.
Men så är det att spela ”Cityville”.
”Cityville” – utvecklarna Zyngas uppföljare till omåttligt populära ”Farmville” – är för de flesta synonymt med det sattyg som dyker upp i Facebookflödet när avlägsna barndomsbekanta vill att du ska ta emot en snöflinga eller en snöboll eller hjälpa dem skörda en jordgubbsåker. Det är ett webbaserat spel om att utveckla och underhålla en egen stad, och det bygger till väldigt stor del på interaktivitet mellan användarna på Facebook.
Ett verk skapat för sociala medier, med betoning på ”sociala”, på gränsen till ”påträngande”.
Spelet är tillräckligt populärt för att redan nu, en och en halv månad efter releasen, betecknas som ett fenomen. Som en jämförelse: Tokyo, världens mest folktäta stad, har 35 miljoner invånare. ”Cityville” har fler än dubbelt så många.
Konceptet är långt ifrån nytt, och det skildras ur det isometriska stadsperspektiv som varit gångbart ända sen ”Sim City 2000”.
Man bygger bostäder och butiker, drar vägar, försöker få igång en fungerande och lönsam infrastruktur enligt ett lättskött och pedagogiskt gränssnitt – och ungefär var tredje minut dyker det upp rutor med gulligt avfasade hörn som frågar om jag inte ska bjuda in Facebookkompisar att starta franchise i min stad eller att dela med mig till andra vad som händer här.
Kraven på att bjuda in andra spelare är så frekventa och aggressiva att det till slut känns som en gisslansituation.
För att skynda på tillväxten finns två sätt: antingen pumpar man in mer av spelets ”Monopol”-liknande valuta, vars valörer man köper online med kreditkort (1??000 spelpengar är 816 kronor enligt växlingskursen).
Eller så kallar man in sitt kamratnätverk till hjälp och blir en av de skoningslöst sociala människor som till slut bara är en plåga för andra. Jag gör allt för att undvika det sistnämnda, jag försöker sopa undan varje uppdatering av vad jag gör i ”Cityville”.
Men i själen sitter skamfläcken kvar.