Spelvärldens framtidslöfte

Peter Ottsjö

Men Kinect tilltalar inte
hardcore-spelarna – än

Hoppas Oprah-publiken är redo att möblera om hemma.

Du kan googla fram klippet från Oprah Winfreys show häromveckan där hon kallar Kinect ”cool”. Sedan delar hon ut en Xbox 360 och den futuristiska kameran till alla i publiken – som förstås går helt bananas.

Det var inte bara en skicklig pr-manöver av Microsoft. Det säger också allt om Redmond-jättens nya vision. Idag förknippas spelkonsolen Xbox 360 med inbitna hardcorespelare som spelar shooters online. Imorgon hoppas Microsoft att småbarnsfamiljer och kvinnor över trettio ansluter.

Tung teknik

Kinect har som bekant en massa avancerad teknik under sitt svarta skal. Den ser dig, den hör dig och den lystrar till kommandon. Den försöker kopiera dina rörelser för att återge dem hos din spelavatar – ”du är kontrollen!”, som det heter i Microsoft-reklamen. Den tillåter en att navigera i menyer med arm- och handgester. Och den påminner lite om Pixar-figuren Wall-E när den med sina tre ögon och motordrivna lutning vinklar huvudet uppåt och tittar på dig i tystnad.

Ändå kan den inte trolla bort ett vardagsrumsbord.

Jag måste först flytta på det. Och fåtöljen. Skjuter bak soffan – till slut står den två och en halv meter från tv-bänken. Ser till att kameran står minst 60 cm över golvet. Trots det bråkar Kinect. Kommer med uppfordrande varningsmeddelanden om att vi klivit ur kamerans synfält. Vi står för nära. Vi står för långt bort. Inget är bra. Först dagen efter, när jag spelar själv, skjuter soffan ytterligare någon halvmeter bakåt och kalibrerar kameran på nytt, fungerar allt utan större problem.

Alltför seg

Frågorna som fortsätter att snurra och surra inför Kinect-premiären 10 november är många. Några av dem kan få svar nu. Kan man sitta ner och spela? Nej, inte än så länge – premiärspelen tillåter inte det. Det går inte ens att navigera i menyerna sittande utan att det rycker och spritter i handikonen på tv-skärmen. Kan Kinect läsa fingerrörelser? Nej. Det har förstås varit känt sen ett tag. Men när man själv testar märker man att upplevelsen lider av det. Det känns onaturligt att inte kunna ”trycka” i ett gränssnitt. Med Kinect blir ens hand en stump – inte ett instrument för precision (som det varit i över tjugofem år, med traditionella kontroller). Hur är det med ”lagget” då - fördröjningen mellan dina rörelser och det som sker på skärmen? Åh, gosse, du skulle inte ha ställt den frågan.

I korthet: fördröjningen är plågsamt påtaglig.

Hänger på spelen – som vanligt

När vi spelade ”Kinect adventures” och ”Kinect sports” fick Xbox-avatarerna spasmer så fort de missförstod våra rörelser. Men framförallt tog de en mindre evighet på sig att reagera. Det hann bli både jul, nyår och påsk innan Kinect hann översätta gesterna, hoppen och armviftandet.

Grejen är bara att det här inte nödvändigtvis är Kinects fel, utan spelens. ”Dance central” är utmärkt eftersom det undanröjt problemet med fördröjning genom att spelaren härmar figuren på skärmen, inte tvärtom. ”Your shape: Fitness evolved” – motionsspelet från Ubisoft – är smått sensationellt. Förutom att spelet, med hjälp av annan mjukvara än Microsofts egen, utan några som helst problem exakt återger dina rörelser är fördröjningen inte alls lika besvärande.

Men både "Dance central" och "Your shape" illustrerar ju något annat också. Av de nitton premiärtitlarna till Kinect är över hälften dans- eller motionsspel för såna som tittar på Oprah. Resten är familjeunderhållning av det slag Nintendo redan tröttat ut världen med i fyra år. Titta bara på hur Microsoft prissätter Kinect. 1500 spänn för kameran. Men strax över 3000 kronor för både Xbox 360 och Kinect. Det första alternativet är dåligt, det andra alternativet mycket bra – en riktig charmoffensiv mot förstagångsköparna.

Saknar Spielbergs vision

Det är rätt svårt att argumentera mot Microsofts strategi – med Wii har Nintendo tagit ett jättekliv över de traditionella gränserna. Sony har precis lanserat Move och sedan länge nått familjerna och förfesterna med ”Singstar”, ”Buzz” och ”Eyetoy”.

Något har dock hänt sedan den där sommardagen 2009 när Steven Spielberg hyllade Kinect på spelmässan E3. Spielberg sa att han såg en framtid där Kinect skulle innebära ett paradigmskifte i historieberättandet, en ny era för social interaktivitet. Han pratade förstås om prototypen ”Milo” – den digitala pojke som kände igen oss, förstod vad vi sa och svarade på tilltal.

Nu är vi framme vid det Microsoft kallar den största lanseringen i dess historia – och tyvärr får vi fortsätta drömma om att Kinect någon gång kan infria allt det där. För tillfället finns bara små, små spår av det.

Steven Spielberg? Av honom finns det inga spår alls längre.

Han har blivit utbytt mot Oprah Winfrey.