För sent att förpassa spel till marginalerna
Uppdaterad 2020-04-15 | Publicerad 2015-04-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Spel är inte längre ”bara för kidsen” – utan för alla
Nu är det ni som är dom konstiga.
Och vi som är normala.
Vill du se hur hårfin gränsen är mellan ”debattör” och ”rättshaverist”? Titta på Rune Lanestrand.
Härom dagen ägnade han ett blogginlägg åt att rasa mot SVT:s bevakning av tv-spel. Det var det gamla vanliga: ska verkligen licensbetald tv visa så mycket våld? Men inlägget var också spetsat med personangrepp på spelkritikern Thomas Arnroth.
Lanestrand kan kalla sig själv vad han vill. En sak är dock är säker: han är väldigt sen till festen.
Och snart fick han sällskap av en viss Daniel Breitholtz – mest känd för att ha förolämpat tonåringar i TV4 – som konstaterade att en man i Arnroths ålder inte längre är lämplig att ”recensera spel åt kidsen”.
För tio år sedan hade jag antagligen känt mig tvungen att försvara både min roll som kritiker och spelens position i det så kallade kulturlandskapet. Jag har gått till angrepp mot alltifrån moralburna brittiska politiker till Janne Josefsson och hjärnforskare på Karolinska, som alla med mer eller mindre spekulativa metoder försökt hitta sambandet mellan våld i spel och våld i verkligheten.
Idag är spel överallt, för alla åldrar (4 av 10 spelare är, liksom jag själv, över 36 år) och alla smaker. Legobyggandet i ”Minecraft” har blivit det dominerande kreativa uttrycket för en hel generation. Den svenska exporten av spel ökade med 1400 procent mellan 2002 och 2012. Året därpå hade omsättningen ökat med 60 procent, till 3,7 miljarder. Det är siffror som före detta handelsministern Ewa Björling kallade ”ljuv musik i mina öron” och nuvarande finansministern Magdalena Andersson bedömt vara en ”success story jag vill veta mer om”. Bakom siffrorna: fler som spelar, fler som gör spel, fler som studerar till spelutvecklare.
Om något är det för tok på lite spel i public service.
Därför kändes den osannolika kombinationen av ”debattören” från Vänersborg och jurymedlemmen från ”Idol” inte längre som påhopp från en oförstående omvärld, utan mer som absurda anakronismer som livade upp en torsdagmorgon.
Och Rune, jag vet att du tycker det är jobbigt med ”våldet på gator och torg”, men du kan få lite statistik som tröst. Enligt Brottsförebyggande rådet har det grövsta våldet minskat stadigt under 20 års tid. Antalet mord var 2013 nere på 1960-talets nivåer. Samma tendenser syns även om man bara kollar på ungdomsbrottsligheten. Dessutom har Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning i flera års tid rapporterat om att unga dricker allt mindre.
Vem vet, kanske sitter de hemma och spelar istället.
Peter Ottsjö