Visst är vi redo att betala för musiken

Peter Ottsjö

Vi är fulla och spontana.

Klockan är midnatt och vi sjunger ”Singstar”.

Någon i sällskapet frågar efter Håkan Hellström . Du kan få Patrik Isaksson och Brandsta City Släckers , svarar jag.

För där är vi, i maj tjugohundraåtta. Trots att jag sitter med Playstation 3-versionen av karaokesuccén – den där man kan ladda ned låtar digitalt – har vi bara dammiga gamla svenska örhängen att välja bland.

Och jag undrar när svensk skivindustri ska lyfta sin trötta blick över den hopplösa piratdebatten.

Vill ni ha siffror?

Jag ska ge er siffror.

Sedan ”Singstars” onlinebutik Singstore lanserades runt årsskiftet har över en miljon låtar laddats ned. Hundratusentals spelare har gladeligen betalat femton kronor per spår. Trots att låtarna bara fungerar tillsammans med själva spelet. Trots att man måste ha en Playstation 3 för att kunna ta del av tjänsten.

Marknaden, du och jag och alla vi känner, skriker efter större utbud, våra egna favoriter att köpa, ladda hem och lustmörda.

Det är förstås Sony – Playstations ägare – som sitter på de största möjligheterna när det gäller ”Singstar”.

Men övriga aktörer har långt fler alternativ för att sälja sin musik via tv-spel.

”Rock band” kommer förhoppningsvis till Sverige i höst. I USA har över tio miljoner låtar laddats ned via spelet på ett halvår, för runt en dollar styck. Mötley Crüe har sålt fyra gånger fler exemplar av sin senaste singel via ”Rock band” jämfört med musikbutiken Itunes.

”Guitar hero III” kan visa upp liknande siffror och får sällskap av uppföljaren ”World tour” lagom till julhandeln.

Svensk skivindustri borde göra allt för att erbjuda sina artister via de här tv-spelen.

Att påstå att folk inte är redo att betala för musik är en lögn. Tro mig, jag betalade femton spänn för en trött gammal låt med Patrik Isaksson.