Illviljan och kylan svämmar över

Nöjesbladets Martin Söderström om hjärtlösheten i "Robinson"

Skitsnacket svämmar över från alla håll.

Allt fokus ligger på att frossa i lidande.

I TV4:s tappning har ”Robinson” förlorat sitt hjärta.

Så fort man hinner glömma. Under några förvirrade år kring millennieskiftet var den här sortens tv oåterkallelig kung på tittartronen. Skitsnack, ränksmidande och svek blev snabbt vardagsmat, de kritiska rösterna tystnade med tiden.

Vi vande oss väl, som med allt annat. Slutade reagera över grymma ord och hånfulla kommentarer. Elakheten blev norm och kamratförtrycket blev underhållning med miljonpublik innan tittarna proppmätt blev sugna på något mindre illasinnat.

Nu är vi där igen.

Efter tre avsnitt svämmar illviljan i ”Robinson” över från alla håll.

Christian Ternstedts förbluffande empatibefriade kommentarer och utfrysningen av Mika Svensson kändes som obehagliga rester från nittiotalets mörkaste tv-hörn.

En olustig påminnelse om att någonstans på vägen från ritbord till sändning har ”Robinson” gått snett.

TV4 verkar avsiktligt ha valt att fokusera fullt på den smutsigt osmickrande och magtomt snarstuckna sidan av ”Robinson”. Att skära ut de svartaste, mest mögelangripna delarna och slänga bort resten. Allt krut läggs på svårigheterna, umbärandet står ständigt i centrum. Hjärtat lämnade man på Arlanda, och det är på alla sätt beklagligt.

I stället för den spännande utmaning kanalen säkert hoppats på att få till, så framstår ”Robinson” i TV4:s regi enbart som kallt och hjärtlöst.

Som tittare blir man så svältfödd på värme att de ögonblick när någon vinner en tävling framstår som en befrielse. Då först är det någon som ler, någon som jublar. Någon som gör något annat än att känslolöst påtala sina medtävlares svagheter eller utsvultet hålögt stirrar ut i fjärran.

Somliga menar att det ska vara på det här viset.

Måhända har de rätt.

Kanske har ”Robinson” alltid svajat oroväckande på smaklöshetens gräns.

Men just nu känns det som att TV4 har mycket att lära av sina föregångare. Säga vad man vill om SVT, men de hade åtminstone insikten att i ett underhållningsprogram så måste man även fokusera på mer än misär och elakheter.