Tv-sommarens folkliga höjdpunkt är jobbiga ”Gösta”
I den svenska tv-sommaren är nästan allt som vanligt. Förutom att ”Morden i Midsomer” är borta. Och att ”Gösta” är här.
Repriser, bollsport och Almedalen. På idylliska Österlen täljer Ernst Kirchsteiger fridfullt trädgårdsdekorationer i ”Sommar med Ernst” (TV4) och ultra-folkliga ”Lotta på Liseberg” (TV4) ställs mot det aningen mer proffsiga ”Allsång på Skansen” (SVT). Det mesta är med andra ord precis som det brukar.
Enda avsteget från traditionen är att allsången inte längre följs av brutala mysmord i sömniga Midsomer. Eftersom årets säsong inte är färdiginspelad har godmodige Barnaby ersatts av själsligt plågade präster i nästan lika mysiga ”Grantchester” (SVT).
Där står mordmysterierna i skuggan av den anglikanska prästen Sidney Chambers (James Norton) kvinnobekymmer, även om han då och då löser brott tillsammans med kriminalinspektör Geordie Keating (Robson Green). I fjärde säsongen kommer en medborgarrättspastor från USA till den lilla byn och med sig har han sin dotter som kommer att skaka om den allt mer urspårade Chambers värld.
Det är ingen hemlighet att seriens stjärna James Norton försvinner efter de första avsnitten. Han lämnar ”Grantchester” och omgärdas nu av intensiva rykten om att han är påtänkt som nästa James Bond. Det återstår att se hur nya snyggprästen Will Davenport (Tom Brittney) kommer kunna fylla Nortons skor.
Om ”Grantchester” blivit en värdig ersättare till ”Morden i Midsomer” är också tveksamt. Den är trevlig, och definitivt mindre korkad än Midsomer, men för fans av brittiska deckare är det en rätt tunn soppa de serveras.
Sommaren är samtidigt en årstid då många stora streamingtjänster väljer att placera sina största serier. Nya avsnitt av ”Big little lies” (HBO Nordic) har premiär varje måndag, tredje säsongen av ”Stranger things” (Netflix) släpptes i veckan och i slutet av månaden avslutas långköraren ”Orange is the new black” (Netflix).
Mitt i högsommarvärmen kom också HBO Nordics första svenska originalserie, Lukas Moodyssons tragikomiska ”Gösta”, om en alldeles för konflikträdd barnpsykolog i djupaste Småland. Den är stundtals extremt jobbig, men jag hoppas verkligen publiken har tålamod med det.
För svensk tv-dramatik som känns så mänsklig, varm och rolig är tyvärr alldeles för sällsynt. Rätt ofta är det farsartat hysteriskt hemma hos stackars Gösta (Vilhelm Blomgren) när patienter, flickvän och pappa ångestskriker i olika rum samtidigt som han har en djupt deprimerad flykting på vinden.
Men det handlar också om vardagliga saker som relationer, arbetsgivares plattityder, politiska samtal vid middagen, långa skogspromenader och åldrande. I några av de finaste scenerna står Lena Philipsson och den insomnade Hultsfredsfestivalen i centrum, då Mattias Silvells gestaltning av Göstas ofattbart självupptagna och jobbiga pappa äntligen kommer till sin rätt.
Precis som i ”Tillsammans” känns Moodyssons Sverige rätt rörande, i all sin ångest. Det är en helt annan typ av folklighet än allsångens hurtfriska.
Veckans…
…true crime. Spanska Netflix-serien ”Morden i Alcàsser” är på tok för lång, men innehåller intressant kritik av mediernas bevakning av tre tonårsflickors försvinnande utanför Valencia 1992. Vännerna mördades brutalt när de skulle lifta till en nattklubb och ilskan som piskades upp mot såväl skyldiga som oskyldiga misstänkta blev massiv samtidigt som utredningen urartade i kaos.
…dokumentär. ”Hannas baby” (SVT Play) utvecklar radiorösten och skribenten Hanna Hellquists text i DN om sin ambivalenta syn på det här med att skaffa barn. Vännen Oscar Zia har erbjudit sig att donera spermier, men är hon verkligen redo att bli mamma? Hellquist ställer frågan med lika delar humor som allvar.
…film. Jesper Ganslandt är snart aktuell med ”438 dagar”, om hur journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson hamnade i fängelse i Etiopien, men i morgon visar SVT hans förra film ”Jimmie” från 2018. I den experimenterar han med våra perspektiv genom att låta Sverige hamna i krig och den blonde, fyraårige Jimmie måste fly tillsammans med sin pappa. Den är impressionistiskt och intressant berättad, men kanske inte så gripande som förväntat.
…deckare. Tidigare i år hoppades jag att någon svensk kanal skulle köpa in BBC-serien ”The ABC murders”, baserad på Agatha Christies bok. På söndag är det äntligen dags, då börjar TV4 visa ”ABC-morden” med John Malkovich som Hercule Poirot. Miljön är England 1933, främlingsfientligheten genomsyrar samhället och Poirots glansdagar är förbi när en klurig seriemördare börjar skicka brev till den gamle mästerdetektiven.
…tragikomik. Det är ett tag sedan ”Dead to me” släpptes på Netflix, men den är värd att påminna om. Christina Applegate spelar Jen som precis blivit änka och försöker hantera sin sorg på mer eller mindre bra sätt. Hon blir kompis med Judy (Linda Cardellini) som är i samma situation, men som döljer en mörk hemlighet. Smart och rätt roligt.