– Jag drog på i 200 blås

Willy om sitt italienska racingmonster – och snart ger ”Let’s dance”-stjärnan ut en egen skiva

I ”Let’s dance” är Willy den rolige gubben som vunnit tittarnas hjärtan och röster på dansgolvet.

Men i Willys värld är det rock’n’roll och snabba bågar som regerar.

– Jag har bara varit uppe i 200 blås, säger Willy, ägare till ett italienskt racingmonster.

Till ettan i Hödalen får vi inte komma. Där ser det ut som ”kriget”.

I en källare i centrala Stockholm känner sig Willy Björkman hemma och är villig att ta emot besök. Här ligger Mellowdy, en musikstudio som han hjälpt de två betydligt yngre hårdrocksägarna att bygga. Det är här som Willy jobbar med sin skiva som ska släppas om ett par månader.

– Musiken tar all min tid. Jag arbetar med olika personer på olika platser. När jag är här med de här gubbarna blir det ett stuk. De är yngre, mer uppdaterade. Då blir det fräscht, säger Willy.

”Cramps är coola”

”Bygglov”-snickaren svävar på målet hur det kommer att låta. Men det blir lite åt dansbandshållet, erkänner han, och lägger till ett ”tyvärr”.

– Dansband är inte så kul. Jag gillar Rammstein och Symphony X, så innerst inne är jag någon sorts hårdrockare. Vet du vilka Cramps är?

Ja. Äkta rock’n’roll.

– Precis. De är coola. Då hajar du hur det kommer att låta lite grann. Jag gillar spektakulära prylar.

Musiken har alltid spelat en stor roll i Willys liv. Som ung insåg han att han saknade tävlingsinstinkt så sport gick bort. I stället byggde han sin första gitarr som 15-åring.

– Men så tyckte farsan att det var kriminellt med elgitarr. De hade köpt ett piano så då skulle det plinkas på det. Men det var nog rätt, jag hade aldrig blivit en bra gitarrist.

Köpt tävlingscykel

”Let’s dance”-prövningen och omlagd kost har svetsat bort minst 5 kilo och 13 centimeter runt midjan på Willy. Han lovar att hålla stilen även efter att kamerorna slocknat.

– Jag har köpt en tävlingscykel, en vanlig trampjonne. Annars åker jag motorcykel.

En Harley Davidson?

– HD?! Näe, rullator får du när du är gammal. Jag kör en MV Augusta F4. Det är en italiensk fullblodsracer, ett samarbete med Ferrari. Du får gå hem och titta lite på nätet där, säger Willy med en knivsudd hån i rösten, innan han fortsätter med att berätta om hojens prestanda:

– Den gör nog en 270 blås. Men jag har bara varit upp i 200 sådär.

På svenska vägar?

– Ja, ibland sådär, men det får jag ju inte säga.