Fjäsk och sång – ibland blir det lite väl töntigt
Publicerad 2011-05-16
Marcus Leifby om myspyset i ”Mästarnas mästare”
Vackert, briljant, spännande, underhållande, trevligt, mästerligt.
Nu är det dags att ge den här programserien ännu ett epitet.
Ibland blir det faktiskt lite för... ”töntigt”.
Vecka ut och vecka in har jag tagit fram skopan, grävt upp superlativ och lossat stora lass med beröm över ”Mästarnas mästare”.
Deltagarna har bjudit på sig själva, tävlingarna har varit raffinerande, produktionen episk.
Små, små bitar som tillsammans blir förbannat bra teve helt enkelt.
Sedan finns det andra bitar som jag inte vet om jag ska ta in eller bara parera bort.
Ett par exempel.
I förra veckan fick Kenny Bräck berätta om vilka smeknamn han har gett de andra deltagarna.
Stenmark var ”E.T”, Pekka ”Kaptenen” och Billan... ”Igelkotten”.
IGELKOTTEN!!??
Inget ont om dig Kenny, jag är stolt över det du gjort och jag tycker väldigt mycket om dig, men det där kunde vi ha klarat oss utan.
Jag har i regel svårt för när det blir forcerat, krystat – och töntigt.
Som när Anders Limpar, 45, sitter och fjäskar för Ingemar Stenmark och säger att han lär sig någonting av ”den bäste” varje dag.
Vad lär han sig? Att hitta en pinne som är en meter lång? Balansera tre glas saft på huvudet? Memorerar han Tärnaby-vitsarna? De som är så torra att de får ”Har du hört den förut” att framstå som ett humorrally utan dess like.
Eller som när det bakas tårta och alla sjunger... ”Happy Birthday to you”.
Vem sjunger ”Happy Birthday”? ”To you”? Vem gör det i Sverige?
SVT vill inte att ”Mästarnas mästare” ska bli ytterligare en dokusåpa i raden av de som enbart går ut på att det ska slå slint i huvudet på folk.
Jag köper den visionen.
Men måste alternativet vara så jävla töntigt?
I stället för forcerade samtal, grillning, födelsedagssånger och gocart skulle jag hellre se regelbråken som ofta klipps bort, höra när Brandin skriker könsord under tävlingarna, se längre nostalgisvep, få lite mer upplysning om hur våra hjältar lever i dag och, exempelvis, lyssna på samtal kring hur de mådde den dagen då de bestämde sig för att lägga plockhandskar, stavar och rattmuffar på hyllan och lämna rampljuset.
Det skulle inte bara bli mer givande och intressant.
Det skulle bli mindre töntigt också.