”Sommarpratet för dig som är genuint intresserad av fotboll”
Uppdaterad 2017-08-10 | Publicerad 2017-08-09
Som gammal spelarfru och numera tränarfru är jag försiktigt intresserad av Roy Hodgsons Sommar. Försiktig eftersom jag har haft mer fotboll i mitt liv än vad jag önskat. Nyfiken på grund av möjligheten att få reda på allt snask Roy Hodgson måste sitta inne med. Tänk på allt mustigt drama som sker utanför planen!
Men några intima anekdoter om bråk i omklädningsrum eller byte av spelarfruar kan jag glömma. Det här är sommarpratet för dig som är genuint intresserad av fotboll. Roy är den största fotbollsnörd jag någonsin råkat på. Han älskar laguppställningar som jag älskar kronärtskocka med citronsmör.
”Aldrig har samma match spelats två gånger”, säger Roy och jag tänker att det gäller nog bara för snöflingor, för jag har sett sjuhundra identiska matcher.
Hodgson förstod att han aldrig skulle bli en fotbollsstjärna och vägen till ett liv inom fotbollen blir alltså den som tränare.
Roys Sommar handlar om spelets regler, fotbollens förutsättningar och svårigheter, tränarens roll och betydelse.
Det kanske inte borde spela någon roll men det är härligt med den engelska brytningen som krydda. Som när Roy nämner ”En dålig dummare” när han pratar om att inte skylla ifrån sig på domaren.
1976 kom han till Halmstad BK, hans första lag som seniortränare. En iskall grusplan med långkalsonger i dubbla lager, mössa och trötta spelare som måste ha vanliga jobb vid sidan av fotbollen som vid den tiden anses vara en hobby.
Uträknade Halmstad vann tillsammans med Roy allsvenskan det året och eftersom varken SVT Play eller Youtube fanns 1976 svängde Guldbussen in hos en husägare på vägen för att se matchrapporteringen på Sportnytt.
Avslutningsvis vill jag ge ett tips till Roy och alla andra. Se till att spelarfruarna trivs i sin nya stad de tvingats flytta till. ”Happy wife, happy life” är det töntigaste jag vet, men ingen spelare blir målspruta med en ensam och ledsen fru hemma.