”Mamma och pappa dog”

Här är barnen som har förlorat all sin trygghet

PORT-AU-PRINCE. Här i sanden i en park i Port-au-Prince sov Desir, 10, i natt.

Hennes mamma och pappa krossades när huset föll samman i jordbävningen.

Hon har inga pengar, ingen mat och ingen som tar hand om henne.

I förrgår hade hon en filt.

I går var den borta.

Desir Macelin är bara ett av Haitis tusentals föräldralösa barn som nu är i akut behov av hjälp.

När mörkret lagt sig över Place Boyel och det är dags att sova går tioåringen till sin plats mellan de sista tälten och trottoarkanten. Det är bara en dammig liten plätt i sanden men det är det närmaste ett hem hon har.

I tio dagar har hon sovit här alldeles själv under bar himmel. Allt hon äger är kläderna hon har på sig. I dag har hon ätit ris till middag men hur det blir i morgon vet hon inte.

Tidigare hade hon en filt som åtminstone gav en liten känsla av trygghet. Nu är också den borta.

– På natten brukar hon krypa upp och lägga sig på hörnet av någon annans filt, säger en man i ett tält bredvid.

”Försöker räkna dem”

Här i parken i stadsdelen Petion-Ville finns det minst 127 andra barn som också förlorat sina föräldrar.

Svetsaren Joseph Jean Gary, 45, blev så förtvivlad när han såg alla barnen som rände runt att han tog fram ett solblekt pappersark och började föra protokoll över dem.

– Vi försöker räkna dem och få dem under någon slags kontroll. Men vi har ingenting att hjälpa dem med. Jag har försökt få kontakt med internationella organisationer men de lyssnar inte, säger han.

Nästan alla barn är traumatiserade av sina svåra upplevelser. Många har sett sina föräldrar dö. Men den hårda kampen för att överleva ger ingen tid att sörja. De unga barnen tvingas vara föräldrar åt sina yngre syskon.

Varje morgon klockan tio samlar Jean Gary alla barnen till en improviserad skola. Det är mest lek och pyssel för att få dem på andra tankar.

– Jag försöker få dem att sjunga för att lugna ner dem.

Maten räcker inte till alla

I Port-au-Prince är ingen oberörd av katastrofen. Alla har det svårt men människor skänker vad de kan för att hjälpa till att få barnen mätta.

Jean Gary och hans vänner kokar ris i stora plåtkärl. Barnen köar lydigt med sina skålar i handen. I dag räcker riset nästan, åtta barn blev utan mat.

Jean Gary ser sig förtvivlat om, han söker med blicken efter något att ge dem. Men inget finns.

– Vi måste få hjälp nu, kan du berätta det för dem som bestämmer. Att de kommer hit med hjälp, vi är här i parken varje dag.

Redan före jordbävningen var Jean Gary med i den lokala frivilligorganisationen Mopat i Petion-Ville. Nu har de försökt organisera arbetet med barnen. Runt om i parkerna räknas och protokollförs alla de tusentals övergivna barnen.

– På våra listor har vi 1 200 namn och det är bara för vår stadsdel. Hur många ensamma barn det finns totalt är det ingen som vet, säger han.