Räkna med fullt krig i riksdagen
Publicerad 2011-07-08
VISBY. Det är upplagt för fullskaligt politiskt krig i höst.
På alla fronter bullas nu arsenalen upp för vild skottlossning.
Vad det handlar om? Makt, såklart.
Det är tre år kvar till valet och i normala fall betyder det lugn och ro på den politiska scenen.
Så är inte fallet nu. Tvärtom.
Det finns säkert riksdagsledamöter som fortfarande sitter på sin kammare med medborgarnas bästa framför ögonen, men förbättringsambitionerna kommer inte att spela någon framträdande roll när politiken sparkar igång igen efter sommaruppehållet.
Åtminstone inte om man ska tyda signalerna från partistrategerna. Då är det snarare kallt stål och öppet krig det kommer att handla om.
Vad står på spel? Det handlar om makten över den politiska agendan. Regeringen vill givetvis ha den eftersom en regering som inte håller i tömmarna inte inger förtroende och därmed riskerar att bli bortröstad.
Oppositionen vill också ha makten över agendan och besluten.
Både för att undergräva förtroendet för regeringen, och för att därmed själv framstå som mer attraktiv för väljarna.
Det är den endimensionella bilden av den maktkamp som pågår. Men det finns fler.
Moderaterna utmanas inte av sina alliansbröder, absolut inte. Men både FP, C och KD kommer att profilera sig hårdare mot det största allianspartiet än de hittills har gjort.
Både Maud Olofsson (C) och Jan Björklund (FP) har kritiserat Moderaterna i sina tal här i Almedalen. När Göran Hägglund får chansen i morgon kommer han med all sannolikhet också att göra det.
På vänstersidan är aktiviteterna delvis mycket motstridiga.
Lars Ohly (V) vill att hans parti kommer överens med Socialdemokraterna och Miljöpartiet om ett alternativ till regeringens jobbskatteavdrag på 12 miljarder. Han vill i stället använda pengarna till reformer.
Ansluter sig Sverigedemokraterna till ett sånt upplägg blir det regeringskris. Det är det normala utfallet om centrala delar av regeringens ekonomiska politik faller i riksdagen.
Håkan Juholt (S) intar i stort sett alla ståndpunkter. Ena sekunden talar han om samarbete med regeringen i centrala, långsiktiga frågor. I nästa andetag kallar han vice statsminister Jan Björklund för totalt ointressant. Det bäddar inte för ett förtroendefullt samarbete.
Lägg till Sverigedemokraterna som ingen vill samarbeta med, men som vill få alla att dansa efter deras taktpinne.
Eftersom både de rödgröna och regeringen måste ha SD:s stöd för att få igenom sin politik, om inte motståndarna skulle erbjuda oväntad support, har de stora chanser.
Addera Miljöpartiets ambitioner att göra upp med regeringen för att få genomslag för sin politik, ledarbytet i Centern och det förmodade bytet i Vänsterpartiet – och röran framstår som komplett.
Vem vinner maktkampen? Det vet vi till jul.