Nu väntar morgondagen för Grekland

Patrik Lundberg

Nej-sidan vann en jordskredsseger och regeringen jublade.

Segerfesten på Syntagamatorget ville aldrig ta slut.

Och 77-årige Giorgos Chatzifotiadis, ja han gråter nog fortfarande.

Alla pratar om den grekiska skuldkrisen och hur den ska lösas. Grekerna, de andra EU-medborgarna, ekonomerna.

Men få har gestaltat grekernas smärta så som Giorgos Chatzifotiadis. I veckan skulle han ta ut pensionspengar till sin fru.

Inför folkomröstningen stängdes alla bankkontor i rädsla för att bankerna skulle tömmas på kontanter. Grekerna köade i stället till bankomaterna som tillät ett maxuttag på 60 euro per person och dag.

Pensionärer utan bankkort fick bara en chans att ta ut sina besparingar – ett tredagarsfönster med 120 euro om dagen.

Giorgos Chatzifotiadis gick från bank till bank, men lyckades inte ta sig in då alla pensionärer köade för att hämta sina sista cent.

Efter fjärde försöket fick 77-åringen nog, satte sig ner och grät. Bilden kablades ut över hela världen. Krisen hade plågat Grekland sedan 2010. Nu hade den också fått ett ansikte.

Över 60 procent av rösterna

Så här: under krisen hade landet lånat åtskilliga miljarder euro av Trojkan som består av EU, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden.

Trots tuffa sparpaket kunde Grekland inte betala tillbaka sina skulder. Därför ställde Trojkan krav på en ännu striktare besparingspolitik. I praktiken betydde det sänkta löner och höjd moms.

Regeringspartiet Syriza agerade och utlyste en folkomröstning. I hopp om att medborgarna skulle säga nej till Trojkans krav. Vilket skulle ge regeringen starkare mandat att förhandla med Trojkan.

Draget gick hem. På söndagen tog nej-sidan en jordskredsseger med över 60 procent av rösterna.

Början på nästa kapitel

Efter valsegern samlades nej-anhängarna på Syntagmatorget i centrala Aten. Återigen kablade världsmedierna ut bilder.

De plåtade den lilla klick människor som firade som om det inte fann någon morgondag. Problemet är att det gör det.

Bara några meter från festligheterna stod resten av nej-anhängarna och viftade med sina flaggor. De log inte, de såg närmast apatiska ut.

För folkomröstningen var inte slutet på någonting förutom spekulationerna om regeringens avgång. Den var början på nästa kapitel i det grekiska dramat.

Inget tyder på att bankerna öppnar

Nu väntar ytterligare förhandlingar mellan Trojkan och regeringen. Kanske får Grekland stanna i Eurozonen. Kanske tvingas landet återgå till sina forna drachmer.

Det enda som är säkert är att en sak är osäker: nästan ingenting tyder på att bankerna kommer att öppna på tisdag som utlovat.

Så när ni ser bilderna på firandet, glöm inte att Grekland fortfarande är bankrutt.

Och glöm inte bort Giorgos Chatzifotiadis.

Han gråter nog fortfarande.