Långtidssjuka Carl, 20: Jag får svårt att andas efter bara 500 meter
Publicerad 2022-12-31
20-årige Carl är en av många som drabbats av postcovid.
För honom är inget sig likt efter coronasmittan.
– Jag kan gå max 500 meter innan jag får svårt att andas.
Carl skulle precis ta studenten när han våren 2021 smittades av coronaviruset. Efter ett tag kunde man konstatera att han drabbats av postcovid.
Då orkade han knappt gå runt huset utan att bli dödstrött.
– Jag kan få 120–130 i puls bara av att resa mig, berättade Carl för Aftonbladet i oktober 2021.
När Aftonbladet når honom igen i december 2022 är han fortfarande är sjuk, och hans sjukdomstillstånd har inte förbättrats särskilt mycket sedan sist.
– Jag är fortfarande sjukskriven på heltid. Majoriteten av dagarna spenderar jag hemma. Om jag går ut och går eller träffar kompisar sticker pulsen iväg direkt. Jag kan gå max 500 meter innan jag får svårt att andas. Samma sak är det när jag ska laga mat.
”Blir bakslag direkt”
Efter fem månaders väntetid fick Carl till slut komma till en postcovidmottagning, där han nu rehabiliteringstränar två dagar i veckan.
– Läkarna konstaterade att mitt andningsmönster var väldigt speciellt. Att jag andades på ett väldigt onormalt sätt. Men ingen kunde förklara varför det var så, eller varför jag hade ont i lungorna. Jag upplever att vården jag får på rehabiliteringsmottagningen är väldigt bra, men jag vet egentligen inte om jag har blivit så mycket bättre jämfört med innan jag började där.
Utöver andningssvårigheter upplever Carl även trötthet, sjukdomskänsla och huvudvärk.
– Det blir bakslag så fort jag anstränger mig, och väldigt små ansträngningar gör mig väldigt trött. Mycket av träningen jag gör är därför stillasittande så jag inte ska få alltför hög puls.
Får ont i lungorna
Hur skulle du beskriva ditt liv nu, jämfört med hur det var innan du blev sjuk?
– Jag påminns hela tiden om hur det var innan det här. Det är något jag tänker på nästan varje dag. Samtidigt är jag ju fortfarande mig själv. Jag kan fortfarande träffa kompisar varje vecka och äta middag på stan, men skillnaden nu är att när de går vidare till nästa ställe så går jag hem och vilar istället. I helgen sågs vi och tittade på fotboll till exempel. Då fick jag gå hem efter två timmar då jag fick ont i lungorna.
Samtidigt beskriver Carl hur han under våren upplevde att han blev piggare.
– Det skedde i takt med att det blev varmare. Då orkade jag plötsligt mycket mer sociala saker utan att behöva vila direkt efter. Det var en liten förbättring åtminstone, och människor i min närhet tyckte att jag verkade piggare. Men sedan framåt hösten så har jag blivit tröttare, fått mer ont i lungorna igen och blivit förkyld fler gånger. Det känns verkligen som att jag mycket enklare drar på mig förkylningar nu än tidigare.
”Är hoppfull”
– Men allt som allt så upplever jag att jag har lite mer ork nu än tidigare. Men det är väldigt små marginaler så jag hoppas att det kommer bli tydligare i framtiden.
Hur håller du humöret uppe?
– Jag lever livet dag för dag. Nu har det gått så pass lång tid att jag har vant mig vid hur min vardag ser ut. Jag ligger inte och är ledsen över det längre. I början kände jag att jag missade en massa saker, som min student till exempel. Men nu tar jag dagen som den kommer istället, vecka för vecka. Jag går på min rehab och träffar kompisar, och förhoppningsvis kommer jag kunna börja jobba igen och inte bara behöva vila.
– Allt med förhoppningen om att forskningen ska gå framåt och att man inom några år ska hitta en behandling för oss som drabbats. Jag är hoppfull att det ska lyckas. Och under tiden fokuserar jag på rehabilitering och att ha roligt med mina vänner. För jag kan inte föreställa mig att det ska vara så här resten av livet. Det tror jag inte.
På frågan hur han upplevt postcovid-vården säger Carl att utifrån både sin egen upplevelse, men också det han läst och hört om, så är han ganska besviken.
– För egen del känner jag mig väldigt privilegierad och tacksam över att ha fått så bra hjälp. Men min bild är att just postcovidvården är väldigt ojämlik beroende på vart i landet du bor. Att vissa regioner har speciella postcovidmottagningar, medan andra hänvisas till sin vårdcentral och att det därmed kanske dröjer innan de får diagnosen.
Att antalet covidfall nu ökar ser han allvarligt på.
– Detta är fortfarande en allvarlig sjukdom och det finns en betydande risk att drabbas av de besvär som jag har. Jag blir också orolig för egen del. Att mina symtom ska förvärras om jag blir sjuk igen, och att mitt tillfrisknande därmed kan fördröjas.
– Samtidigt tycker jag att regeringen och myndigheterna pratar alldeles för lite om just postcovid och riskerna med det. Att vi som drabbats hamnar i skuggan. Men det är en riktig sjukdom och man bör därför ta både den och oss som drabbats på allvar.