Suzanne, 53, hittades död: ”Mamma var aldrig dömande”
Uppdaterad 2024-10-07 | Publicerad 2024-10-06
Suzanne var 53 år när hon hittades död på sitt sovrumsgolv.
Rummet var blodigt och hon hade flera skador.
När rättegången nu inleds är den stora frågan – vad hände egentligen Suzanne och varför?
Klockan är tre på morgonen den 19 maj 2023 när det ringer på Michelles ytterdörr.
Det är ovanligt. Området i Karlstad som hon, sambon och barnen bor i, är väldigt lugnt, så pulsen ökar direkt.
Michelle försöker smyga upp för att inte väcka sin två månader gamla bebis som ligger bredvid henne.
Utanför står tre poliser, Michelle undrar om det hänt något i närheten.
Men när de säger Michelles namn förstår hon direkt att någon är död. Frågan är bara vem.
– Så fick jag veta att de hittat min mamma. Att hon var död och kunde ha utsatts för ett brott. Jag satt sen vaken hela natten i mörkret, i totalchock, säger Michelle.
Hennes bubbliga, varma mamma, en kvinna som aldrig glömde att berätta för Michelle hur mycket hon älskade henne, är borta.
Några veckor senare får Michelle säga adjö på begravningsbyrån men hon blir rådd att inte se hela sin mamma, skadorna är för svåra.
Endast Suzannes händer är blottade utanför den vita filten.
– De var blå och skadade. Det blev nästan värre – för om de var så skadade, hur såg då resten av henne ut? säger Michelle.
Det har snart gått ett och ett halvt år sedan den där majnatten.
Men fortfarande är mycket oklart vad som faktiskt hände Suzanne.
I morgon, den sjunde oktober, inleds rättegången mot Suzannes sambo.
Han misstänks för grovt vållande till annans död och för grov misshandel av Suzanne. Sambon nekar till brott, han säger att Suzanne måste ha skadat sig själv.
Rättsläkarens rapport över de många och omfattande skadorna på Suzannes kropp tyder dock på att någon annan orsakat henne dem, men exakt vilket sätt hon dog på har inte kunnat avgöras.
För Michelle är rättegången en chans till en början på åtminstone något slags avslut.
För utredningen kring hennes mammas död har varit lång och omständlig – mammans sambo har större delen av tiden befunnit sig på fri fot.
– Att hela tiden leva i vetskapen att han är fri har varit otroligt stressande. När åklagaren sen ringde och sa att han inte skulle åtalas för mord, för att det inte gick att bevisa uppsåt, blev jag ännu mer chockad. Jag började tänka på fallet Jeanette. Om man utsätter någon för så mycket skador så har man väl ändå mördat? säger Michelle.
Det var sambon själv som genom en granne kontaktade polis och ambulans.
När de kom dit visade det sig att Suzanne legat död i många timmar och inte bara i en kvart som han påstod, och sambon greps.
Men efter en tid i häktet släpptes han på fri fot efter att det framkom att Suzanne vid tidigare tillfällen blivit hämtad av ambulans efter att ha varit ”motoriskt orolig”.
Åklagaren i målet, Katarina Olsson, säger att den stora frågan under rättegången kommer att bli just hur Suzanne fick sina dödliga skador.
– Ja, att visa att han överhuvudtaget utsatt henne för våld. Vi har haft ganska svårt att utreda vad som faktiskt hänt. Jag har åtalat honom för grovt vållande till annans död och i det ligger att jag måste visa att han i vart fall av oaktsamhet vållat henne skadorna som ledde till hennes död. Jag har dock svårt att tro att hon skulle ha kunnat vålla sig de dödliga skadorna själv, säger hon.
Josefina, 40: ”Min pappa mördade min mamma”
Suzanne träffade den nu åtalade mannen 2019.
Till en början tyckte de omkring henne att förhållandet verkade bra.
Suzanne, som länge hade kämpat med missbruk, verkade till en början bli lugnare av förhållandet. De flyttade ut till en liten ort utanför Åmål och tillbringade mycket tid i skogen med att plocka svamp och rasta hundarna.
– Jag tänkte först att skönt; då får de långt till Systembolaget och det kanske gör allting lite bättre, säger Michelle.
Men det dröjde inte länge innan Michelle och andra runt omkring började känna att något var fel.
Suzanne, som genom Michelles hela liv alltid brytt sig väldigt mycket om sin enda dotter och ofta hörde av sig, ringde allt mer sällan. Och när hon väl gjorde det lät hon ofta lite låg.
Andra i Suzannes närhet vittnar om hur sambon alltid skulle vara med via högtalartelefon, det blev sällan några möjligheter att prata allvar.
Suzanne verkade helt enkelt bli allt mer isolerad.
Michelle som bodde tio mil från mamman hann bara träffa mamman och sambon några få gånger. När hon inom loppet av två år födde två barn fick de aldrig tillfälle att ses.
– Både min och mammas högsta önskan var att hon skulle få träffa sina barnbarn. Men jag ville att hon skulle bli bättre först. Det är något jag alltid burit med mig, hoppet om att min mamma ska komma tillbaka från missbruket, säger Michelle.
För Suzanne kämpade mot demoner. Michelle beskriver trots det sin barndom som fin med två närvarande och kärleksfulla föräldrar.
Trots lite pengar, och att Suzanne blev ensamstående mamma som mycket ung, så gjorde hennes mamma det mesta av alla stunder.
Och hon hade alltid kärlek att ge.
– Hon var aldrig dömande. Jag kunde berätta allt för henne. Och jag var alltid helt trygg i att hon älskade mig och var stolt över mig.
– Det är sällsynt att få så mycket kärlek av en person. Det har jag tagit med mig som mamma, att du kan aldrig krama eller pussa någon för mycket. Oavsett hur det var i hennes liv så har det alltid bestått, säger Michelle.
Hennes mamma och pappa träffades som unga, Suzanne var bara 20 år när hon födde Michelle och när hon och Michelles pappa separerade några år senare så kämpade hon på som ensamstående undersköterska.
– Det har jag reflekterat mycket över när jag själv blivit mamma, vilket ansvar hon hade som så ung. Jag förstår i dag hur mycket hon har kämpat och jobbat, säger Michelle.
Två gånger under de två månader som ledde fram till Suzanne död fick hon hämtas med ambulans. Vid båda tillfällena hade hon synliga blåmärken. En av gångerna medgav hon att sambon hade misshandlat henne.
Den sista gången hon hämtades förnekade hon bestämt att hon var utsatt för våld.
Michelle önskar att hon visste mer om vad som hände natten hennes mamma dog.
Dog Suzanne snabbt? Långsamt?
– Jag trodde i början att det inte skulle spela någon roll om han erkände eller inte. Men det gör det, för jag vill, eller jag måste, veta vad som faktiskt hände. Hur mycket led min mamma? Och när han inte berättar så är det också som att han aldrig brydde sig om min mamma, och det känns hemskt.
Michelle, som var nybliven tvåbarnsmamma när hennes egen mamma dog, försökte till en början leva på som innan.
Hon gick tillbaka till jobbet. Hon fixade med begravningsceremoni och dödsboanmälan och polisutredning.
Hon planerade in stunder då hon tillät sig själv att må dåligt och grät i duschen.
Men så plötsligt började armarna domna bort. Hon fick allt svårare att koncentrera sig. Det var som att kroppen började protestera.
Nu är hon sjukskriven.
– Han tog inte bara mammas liv. Han tog allas hopp, önskan och drömmar om att få ha henne i våra liv igen. Mitt driv nu är att varje dag försöka ge mina barn den kärlek min mamma gav mig, säger Michelle.
