Sandvikenborna i chock efter dödskjutningen
Publicerad 2024-01-12
SANDVIKEN. Dagen efter dödsskjutningen på mannen i 25-årsåldern brinner ljus med hälsningar vid mordplatsen.
Många är chockade och vill gärna prata om det som hänt i deras annars så trivsamma bostadsområde.
– Jag var en av de som larmade. Jag gjorde HLR och allt som jag kunde men han var så illa skadad, berättar en av grannarna.
Dagen efter mordet syns knappt några spår av det som hänt i gångtunneln mellan flerfamiljshusen på torsdagskvällen.
Snön faller tungt över de få ljus och blommor som lagts ut på mordplatsen.
– Jag var en av de som ringde och larmade. Jag hörde smällarna och en kvinna som skrek på hjälp så jag sprang ut så fort jag kunde, berättar en granne, som vill vara anonym, för Aftonbladet.
”Gjorde allt jag kunde
På platsen såg hon en illa skadad man och en kvinna som var i chock och försökte hjälpa honom.
– Jag gjorde HLR och allt som jag kunde men det var för sent, han var så skadad. Ambulansen var snabbt på plats och kunde ta över och jag har fått väldigt fint stöd efteråt. Men det är klart att jag är chockad, säger hon.
Flera grannar passerar gångtunneln och vill prata om det som hänt, få vågar vara med på bild. Men Annette Pettersson, som bara bor några dörrar bort, vågar säger hon.
– Jag stod i fönstret när det hände och pratade med min syster i telefon. Hon hörde skotten genom luren och ringde 112. Jag var så chockad. Men jag såg en person som sprang snabbt från platsen.
Annette Pettersson får tårar i ögonen och berättar att hon blir så berörd av det som hänt i hennes annars så lugna och fina område.
– Det är ju någons son. Helt fruktansvärt är det, säger hon.
Bara ett stenkast bort från gångtunneln ligger både förskola och skola.
– Många barn är ute och leker här i området så det var ju ren tur att ingen var i där när det hände.
Grannen: Inte sovit en blund
Lucy Fredin som bor precis i närheten hade just satt på sig ytterkläderna och skulle gå ut och rasta sin hund när hon hörde smällar.
– Sedan hörde jag en kvinna som skrek på hjälp. Då fattade jag ganska fort att det var skott, säger Lucy Fredin.
Hon berättar att hon frös till is när det hände och inte vågade sig ut förrän poliserna kommit dit.
– Jag har inte sovit en blund i natt, det är så fruktansvärt det som hänt.
”Bestämt mig för att inte vara rädd”
– Eftersom skjutningen skedde under tidig kväll var det många som rörde sig ute, berättar Anna-Mia Ericsson Lindelöw som är ute och promenerar med sin irländskadopterade hund Monika.
Hon hörde aldrig skotten men såg de stora avspärrningarna och de många polisbilarna som var på plats.
– Jag har bott här i hela mitt liv. Jag är en stolt Sandvikenbo och jag har bestämt mig för att inte vara rädd.
