Uppdaterad 08.55 | Publicerad 06.58
Emilia är höggravid när hon sitter med en fläskläpp hos psykologen.
Gravida Jannika uppsöker akuten med ett blåslaget öga.
Ingen av dem får frågan om de är utsatta för våld.
Aftonbladet har granskat flera fall där kvinnor dödats eller misshandlats när de väntade barn och kan avslöja att vården brister när det kommer till att fråga kvinnorna om våld.
Saga. Carine. Josefine. Siri. Somayyeh. Therese.
Det de har gemensamt är att de dödats av sitt barns pappa när de varit gravida eller nyförlösta.
Aftonbladets mångåriga granskning Dödade kvinnor visar att de senaste 10 åren har åtminstone 13 gravida eller nyblivna mammor dödats.
Man kan tycka att en graviditet borde vara en skyddande faktor för att utsättas för våld.
Men många kvinnor som överlevt våldet och som Aftonbladet talat med vittnar om att det ibland kan vara tvärtom – att det till och med ökat och blivit grövre när de väntat gärningsmannens barn.
– Det var som att spärrarna släppte när jag blev gravid, som att han förstod att jag nu inte skulle kunna lämna honom vad han än gjorde, säger Sofie, vars dåvarande partner är dömd för att ha misshandlat henne under hela hennes graviditet.
Gravida och nyblivna mammor har regelbunden kontakt med hälso- och sjukvården.
Och direktiven är tydliga: barnmorskor ska fråga alla kvinnor om våldsutsatthet. Det gäller även övrig vårdpersonal om de misstänker någonting.
Trots det visar Aftonbladets granskning att det inte alltid görs.
Som i Emilias fall.
Hon utsattes för fysiskt och psykiskt våld under hela tiden då hon väntade sin och makens dotter.
– Jag blev sönderslagen ungefär en gång i veckan men varje dag var det stryk av något slag.
Stressen hemma fick Emilia att gå ner i vikt under graviditeten men barnmorskan ställde aldrig frågor om våld, berättar hon.
– Jag fick illamåendetabletter utskrivna och min fysiska hälsa kontrollerades noga men aldrig den psykiska.
En gång under graviditeten sökte hon upp en psykolog. Hon hade då en fläskläpp från den senaste misshandeln.
– Jag sa att jag ramlat i badkaret. Jag har inte ens ett badkar och jag fick inga följdfrågor om det alls utan hon bara köpte det, kändes det som.
Under dotterns förlossning var maken dessutom påverkad – men ingen reagerade, åtminstone agerade ingen.
– Det stank verkligen öl, det kan väl inte bara ha varit jag som kände det?
Jannikas sambo slog henne genom hela graviditeten.
När hon var gravid i vecka 17 misshandlade sambon henne så svårt att till och med han insåg att hon var tvungen att åka till sjukhus.
– I bilen på väg dit upprepade han gång på gång vad jag skulle säga till läkarna – att han skulle kasta en glasflaska till mig och att jag missade och fick den i ögat. Han tvingade sig in i rummet med mig, så när jag fick frågan vad som hänt sa jag det vi kommit överens om, säger Jannika.
Inte heller när hon tvingades uppsöka en ögonläkare dagen efter fick hon frågor om våldsutsatthet.
Ragnhild Eikemo, barnmorska och doktorand, har varit med och gjort en rapport åt Region Stockholm om kvinnors utsatthet för våld i nära relationer.
Den visar att 42 procent av kvinnor som varit utsatta för våld under graviditeten inte uppfattat att de fått någon fråga om våld – trots att nästan alla barnmorskor rapporterat in att de frågat.
– De allra flesta barnmorskor tycker att det är jätteviktigt att fråga om och tycker inte heller att det är svårt. Men om barnmorskan är obekväm med att fråga eller har bråttom kanske man ställer en sluten fråga som ”Och du och din man har det bra tillsammans?” På en sådan fråga är det ju ganska svårt att öppna upp sig, säger hon.
Hon tycker att det behövs en mall så att alla barnmorskor ställer frågan på samma sätt.
– För ett av skälen kvinnorna uppgav till varför de berättade om våldet var just för att de hade fått frågan, säger Ragnhild Eikemo.
Socialstyrelsen rekommenderar även att alla kvinnor som söker psykiatrisk vård ska tillfrågas om de har erfarenheter av våld.
Det skedde inte i fallet Somayyeh.
Hon mördades av sin man Erik när deras son var sex månader gammal.
Trots att hon tre gånger polisanmält maken, och att det i hennes journal stod att det fanns tidigare händelser, fick inte Somayyeh frågor om det när hon efter förlossningen pratade med en psykolog om sitt dåliga mående.
Efter att sonen fötts hade även både Somayyeh och Erik ett digitalt möte med en psykolog utan att få frågor om det förekom bråk eller konflikter i förhållandet.
I efterhand har psykologen angett att hon önskar att hon hade ställt fler frågor. Men hon säger att dessa typer av samtal är väldigt snabba och att man går på de spår som kommer upp och att det därför kan missas mycket vid sådana samtal.
Barnmorskan Amelia Almlöf Kalmaru önskar att de hade ännu mer tid med de gravida kvinnorna men säger att de måste ha många inskrivna patienter för att mottagningarna ska gå runt ekonomiskt.
– Det är ett stort problem att kvinnovården inte har prioriterats tillräckligt. Om det varit män som varit gravida och fött barn hade det kanske sett annorlunda ut, säger hon och tillägger:
– Många barnmorskor är väldigt stressade och dessutom är det mer vi ska täcka in per besök i dag än för tio år sedan.
Amelia Almlöf Kalmaru tror att den höga arbetsbelastningen gör att frågan om våld ibland kan missas, eller avklaras alldeles för snabbt.
– Eftersom vi möter i stort sett alla gravida kvinnor, och dessutom generellt har ett väldigt högt förtroende, har vi en unik möjlighet att nå kvinnorna. Det händer i stort sett aldrig att en kvinna berättar om våld vid första mötet men eftersom vi träffas kontinuerligt under graviditeten kan vi så ett frö och signalera att det här är en plats där vi kan prata om det och att hjälp finns att få.
Flera våldsutsatta kvinnor Aftonbladet pratat med säger att de inte bara saknat att få frågan om våld – utan också information om vad som händer om de väl vågar berätta.
En av dem är Rakel.
Vid varje besök hos barnmorskan var hennes sambo antingen alltid med – som ett stöd sa han – eller satt i bilen utanför och väntade på henne.
– Jag hade ingen aning om hur skyddsnätet faktiskt såg ut – vad skulle hända om jag berättade? Skulle vården polisanmäla honom och skulle han i sådana fall få reda på det? Vad skulle han i sådana fall göra med mig och skulle de ta min bebis ifrån mig?
Hon utsattes inte bara för fysiskt våld.
I samband med att hon blev gravid började hennes sambo även att avskärma henne från resten av världen: hon fick inte behålla sin smartphone, hon tvingades att sätta in både sin lön och barnbidraget på hans konto och han tvingade henne att byta jobb så att hon inte skulle ha manliga kollegor.
Att det finns ett nummer till kvinnofridslinjen visste Rakel, men inte vad som rent praktiskt skulle hända om hon ringde det.
– Som utsatt kvinna kan du inte söka på sånt i din telefon. Han hade stenkoll på allt jag sökte på eller vilka sidor jag besökte.
Rakel bodde dessutom i en mindre kommun, där alla i stort sett känner alla.
– Som jag minns det pratade vi inte om våld i hemmet utan mer allmänt om hur det var. Jag minns att barnmorskan sa ”vad kul, jag hörde att ni skulle flytta till hus” och då känns det inte som ett läge att berätta att allt inte var så bra som det verkade.
Aftonbladets granskning av våldet mot de gravida visar att det ofta funnits varningssignaler och tidigare larm om de blivande papporna.
Flera av dem har tidigare varit anmälda för att ha misshandlat sina partners och tre av männen som dödat sina gravida partners har i närtid anmälts för att ha varit våldsamma mot barn.
Som Kelvin.
Han mördade sin sambo Carine när hon var i åttonde månaden. Han hade under flera års tid funnits på både polisen och socialtjänstens radar – fyra olika kommuner startade utredningar om att Kelvin ska ha utsatt sina barn för våld.
Det har också funnits larm kring den blivande pappans psykiska mående.
Siri mördades med över 30 knivhugg av sin pojkvän Ruben när deras bebis bara var några veckor gammal.
Under graviditeten berättade Siri för både barnmorska, läkare och annan personal inom psykiatrin och specialistmödravården om sin rädsla för Ruben.
Hon förnekade fysiskt våld men beskrev en psykisk misshandel: hur hon var rädd för honom och också för att han skulle kunna bli våldsam mot barnet. Hon berättade även hur Ruben var orolig inför hur barnet skulle påverka hans liv.
Men några insatser för att närma sig Ruben sattes inte in.
Något som en nära släkting till Siri är kritisk till:
– Ett faderskap som är oönskat är ett känt potentiellt hot. Det saknas verktyg för myndigheter och sjukvård att närma sig de här männen. Han borde ha remitterats till någon att prata med eller kallats till samtal. Istället är det Siri som gång på gång söker vård och bedöms ur psykiatriskt perspektiv men han kommer inte på tapeten förrän på BB då han lever rövare.
För på BB uppträder Ruben märkligt. Han pratar om att adoptera bort bebisen mot Siris vilja och personalen gör en orosanmälan till socialtjänsten.
Ingenting görs innan Siri mördas.
Socialnämnden gör senare en lex Sarah-anmälan för att de inte hanterat ärendet tillräckligt skyndsamt och att det i journalen heller inte finns några uppgifter om att de pratat med Siri om våldsutsatthet.
Siris släkting önskar att man agerat tidigare och tycker att det saknas samordning mellan sjukvård och socialtjänst.
– Det är inte så lätt på en kvinnoklinik att handskas med hotfulla eller våldsamma partners ifall det inte är så allvarligt att polis behöver tillkallas. Men det måste finnas något som tar vid när de här varningstecken uppmärksammas.
Vad skulle då kunna göras för att fånga upp de våldsamma papporna?
När den gravida kvinnan skrivs in på barnmorskemottagningen är det ju hon som är patient, några journaluppgifter kring en eventuell partner finns inte.
Och i uppdraget ingår det heller inte att ta hand om den andra föräldern.
Barnmorskan Amelia Almlöf Kalmaru tycker att en idé skulle vara om barnmorskemottagningarna också hade samtal med den blivande partnern precis som man har på BVC efter att barnet fötts.
Det skulle kunna fånga upp psykisk ohälsa och varningssignaler, menar hon.
– Men det är ju en politisk fråga att besluta vad som ska ingå i vårt uppdrag, säger hon.
Vad är det med graviditeten som triggar den våldsamme mannen, undrar flera av kvinnorna som Aftonbladet talat med.
Höggravida Saga dödades av sin pojkvän för att han enligt åklagaren inte ville att hans familj skulle få veta att han väntade barn med en vit kvinna.
Andra kvinnor vittnar om att de tror att mannen – nu när de är gravida – känner sig säkra på att kvinnan nu inte kommer att lämna förhållandet.
I andra fall kan det vara att behöva dela kvinnans uppmärksamhet med någon annan som de upplever är triggern.
– De är inte originella, den här typen av män. Vare sig de är narcissister eller psykopater så klarar de inte av att de inte står i centrum längre, säger Sofie.
