Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Stormakterna gör upp om Syriens framtid

Ryssland och USA har hjälpts åt att besegra IS.

Men det innebär inte att veckans kommande fredssamtal står inför ett genombrott.

Snarare är det nu stormakterna gör upp om vem som ska få vad av Syrien.

Följ ämnen
Ryssland

Vem kunde i mars 2011 ana att det som drog igång som ett frihetsuppror mot diktatorn Bashar al-Assad skulle utvecklas till ett fullskaligt inbördeskrig och en regional storkonflikt.

Denna vecka är något av en ödevecka för försöken att få till en fred.

I dag laddar båda sidor upp med förmöten inför att de FN-sponsrade fredssamtalen under svenskdiplomaten Staffan di Mistura drar igång igen i Geneve den 28 november.

I Sotji vid Svarta Havet träffas Iran, Turkiet och Ryssland som under Vladimir Putins ledning dragit igång en fredsprocess som Rysslands president gärna ser ersätter den FN driver.

Inför mötet träffades Putin och Assad i Sotji under fyra timmar. Rapporterna säger att de kramades hjärtligt. Det var den syriske presidentens andra utlandsresa sedan kriget började. Även den första gick till Ryssland.

Ledare avgick

I Riyad i Saudiarabien träffas ett 30-tal grupper från den syriska oppositionen för att försöka formulera en gemensam linje inför fredssamtalen. Vilket inte blir lätt då de olika grupperna har väldigt olika syn på hur en fred ska se ut.

Inför mötet avgick Riyad Hijab ordförande för den syriska oppositionens paraply organisation, HNC, utan någon förklaring.

Oppositionens gamla krav att bara förhandla med den syriska regimen ifall president Assad lovar att avgå är inte längre realistisk. Finns det så här långt någon segrare i detta hemska krig där 400 000 människor dödats och halva landets befolkning befinner sig på flykt så är det diktatorn Bashar al-Assad.

Tack vare Rysslands bombkrig och Irans och hizbollahs soldater på marken har Assad inte bara överlevt utan ser nu ut att sitta kvar ohotad som Syriens president.

Putin bestämmer

Regimen kontrollerar landets fyra största städer, majoriteten av provinshuvudstäderna och hela kustremsan vid Medelhavet.

Islamiska staten, IS, kördes bort från Boukamal, terrorgruppens sista fäste i landet för några dagar sedan.
Ryssland president Putin säger att det är upp till det syriska folket att bestämma om Assad ska sitta kvar. I verkligheten är det snarare Putin som avgör den saken. Syriens förutsättningar att hålla ett demokratiskt val i närtid är obefintliga.

I fredsförhandlingarna i Geneve finns också USA och EU representerade. Även om de till stor del är hänvisade till att titta på från sidlinjen understyrker deras närvaro vad förhandlingarna egentligen handlar. Nämligen hur utländska makter ska få sina krav om ett framtida Syrien tillfredställda. I mindre grad handlar det om vad syrierna vill.

Förhindra

Ryssland och Iran har inte slagits på Assad sida av osjälviska skäl. Ryssland vill bevara sin flottbas i Syrien och Iran vill ha kvar sina trupper i Syrien.

USA och deras koalition mot IS vill vara säkra på att landet inte ännu en gång ska bli tummelplats för radikala islamska terrorgrupper. Både Saudiarabien och USA vill dessutom minska Iran inflytande i Syrien.

Trump vill också att USA:s enda pålitliga styrka på plats på marken, de syriska kurderna, inte ska marginaliseras.
Nato-partnern Turkiet vill tvärtemot förhindra att de syriska kurderna kan bygga upp en egen de facto-stat inom Syrien på samma sätt som de irakiska kurderna gjort.

Alla dessa motstridiga intressen kommer att vara överordnade vad syrierna själva vill. I den mån de kan enas om det.

Fryst konflikt

Kriget i Syrien verkar vara på väg mot sitt slut men är definitivt inte över. Ryssland har flera gånger tidigare sagt att de ska dra tillbaka sitt stridsflyg bara för att snart återigen bomba på regimens sida. Skulle något inträffa som hotar Assad kan vi vara rätt säkra på att Putin ingriper.

Om inte oppositionen är beredd till mycket stora eftergifter finns det inga förutsättningar för något fredsavtal. Inte nu och inte inom överskådlig framtid.

Det bästa omvärlden och syrierna kan hoppas på är att krigströttheten gör att striderna successivt ebbar ut. Konflikten fryses i vad som i praktiken innebär en delning av Syrien.