Vackrare än så här blir det kanske inte
Uppdaterad 2016-10-28 | Publicerad 2016-07-12
Emil Jensen har fler sätt att berätta på än de flesta.
Men det är först när han bara är sig själv som hans ”Sommar” berör.
Då är det huvudstupa, hjärtat först.
I Skånes indie- och poesikretsar är han känd sedan början av 00-talet. Emil Jensen stod på var och varannan scen, var och varannan vecka.
I olika skepnader. Som singer-songwriter, som poet, som konferencier, som aktivist. Som allt. Och så har det fortsatt, ända in i hans debut som sommarpratare.
Det ska sägas att mångsysslare ofta får oförtjänt kritik. De som har flera begåvningar ska så klart få göra exakt vad som faller dem i smaken.
Men ”Sommar i P1” handlar om att välja väg. Att beröra eller upplysa eller underhålla eller uppröra. I ett av hundra program går det att göra allting på samma gång.
Kanske inte just i detta program. Emil Jensen inleder och avslutar med en sorts poetry slam – något han för övrigt både har vunnit SM och EM i. Få kan leka med orden som han kan.
Det är ett slags kåseri, en finstämd hyllning till vanligheten. Att förlika sig med att man är mellanbocken Bruse. Inte lillbocken med idéerna. Inte storbocken med handlingskraften.
”Bredvid mig blir alla långa längre, alla små blir mindre. Alla blir någonting med mig som måttstock”, säger Emil Jensen.
Precis så är början och slutet av programmet: lika lätt att gilla som att glömma. Med livsvisdomar som doftar lika delar snusförnuft och Paolo Coelho:
”Ingen ställer frågor utan att själv ha det smartaste svaret.”
Däremellan dunkar känslorna nästan genom bröstkorgen. Emil Jensen släpper sin poetiska persona och går rakt på sak, ger en kärleksförklaring till sin bortgångna storasyster Anna.
Varje stavelse bränner till bakom ögonlocken. När han berättar om hur Anna var hans förebild, hans uppmuntran, hans kreativitet. Om hur hon räddade honom när han var på väg att falla isär. Om hur deras syskonkärlek stundtals nådde ett telepatiskt samförstånd.
Och om sorgen efter hennes död.
Sommaren är lång, men vackrare än så här blir det kanske inte.