Anställd – av sin rival
Uppdaterad 2018-08-30 | Publicerad 2010-10-06
Kristersson och Reinfeldt var bittra fiender i åratal efter strid om makten i Muf-toppen
Förr var de ärkefiender och utkämpade en strid som präglade Moderaterna i åratal.
Nu är det gamla grollet glömt.
Fredrik Reinfeldt gör gamle rivalen Ulf Kristersson till minister.
Hotell Lappland, Lycksele, oktober 1992. Det av interna stridigheter hårt sargade Moderata Ungdomsförbundet skulle välja ny ordförande.
Ulf Kristersson, som hade suttit i tre år, var en modern pr-strateg som skickligt använde medierna för att lansera sig själv.
Utmanaren Fredrik Reinfeldt hade byggt upp sin position genom att resa runt i distrikten och bedriva folkrörelsearbete.
”De hade olika stilar”
Det var nyliberalen Kristersson mot den konservative Reinfeldt.
– De hade olika stilar. Reinfeldt hade en mindre ideologisk profil och drevs av intresset för ledarskap, medan Kristersson ville förändra samhället, säger pr-konsulten Carl-Fredrik Jaensson, då ordförande i studentförbundet.
Avgörandet kom att kallas ”Slaget i Lycksele”. Och trots att det snart gått 20 år är striden inte glömd. Många moderater delar fortfarande in partiet i ”Fredrikare” eller ”Ulfare”.
”Det var riktigt infekterat”
– Det var ett gigantiskt bråk som splittrade hela partiet i två delar. Det var riktigt infekterat, säger en källa.
Ett skäl till att maktkampen fick så långtgående konsekvenser var att flera tunga personer i moderpartiet engagerade sig.
Hade stöd av Hökmark
På Kristerssons sida fanns Gunnar Hökmark, Olof Ehrenkrona och Per Unckel, alla nära medarbetare till partiledaren Carl Bildt. Utmanaren Fredrik Reinfeldt hade inga stödtrupper i partiledningen.
Ändå lyckades han vinna med 58 röster mot 55.
– Det var en förtätad stämning och stor besvikelse bland dem som förlorade. Efteråt handlade det för min del om att försöka hitta möjligheterna till försoning, säger riksdagsledamoten Ulrik Nilsson, som var vice ordförande under Reinfeldt.
Var omöjlig i regeringen
Ulf Kristersson och hans fru Birgitta Ed lämnade MUF-stämman direkt efter omröstningen. Enligt Aftonbladets källor var Kristersson och Reinfeldt bittra fiender i åratal efteråt.
När Reinfeldt utsåg sin första regering 2006 var det fortfarande omöjligt för en ”Ulfare” att bli minister.
– Det var ett viktigt kriterium. Sen fick man helst inte vara för förknippad med de gamla Moderaterna heller, säger en källa.
Blev socialborgarråd
Ett första tecken på att stridsyxan var på väg att grävas ner kom 2006 när Kristersson blev socialborgarråd i Stockholm. Men det var först när han blev socialpolitisk talesperson för M som omgivningen vågade tro på försoningen på allvar. I våras utsågs han till ordförande i den stora socialförsäkringsutredningen.
”En skicklig politiker”
Det slutliga beviset för att striden är helt glömd kom i går när Ulf Kristersson blev socialförsäkringsminister.
– Historiken spelar ingen roll längre. Kristersson är en skicklig politiker som kan driva igenom förändringar och stå upp för dem, säger Carl-Fredrik Jaensson.