Åh, att vara i England
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-11
London. Det är ganska underhållande på Stig Helmer-vis att Tobias väska inte dyker upp på flygplatsen. Framför allt ingenting som inte glöms på den lokala puben The pride of Spitalfields. Mitt på golvet står ett piano. En man slirar sig genom Abbas samlade verk. Den obligatoriska pubkatten stryker världsvant runt och luften är en unison andedräkt av öl och vinäger.
Är östra London på väg att förvandlas till Camden? Kanske, tänker jag med min Stella på Café 1001 och betraktar gothfrisyrerna som gör vad gothfrisyrer gör nuförtiden.
E Pellicci är levnads-konstnärerna Gilbert & Georges stammisfrukostställe. De och italiensk art déco-inredning är anledningar nog att köa långt ut på Bethnal Green Road för ägg och bacon.
Sedan sol, upprullade skjortärmar, lossade slipsknutar och cappuccino i parken. Stört omöjligt är det att inte tänka på Robert Brownings viktorianska poem ”Home-thoughts, From Abroad”.
”Oh to be in England now that April’s there ...”
På Liberty kan man utan problem spendera en månadslön. Längst upp på Dover Street Market finns Londons kanske charmigaste uteservering – en balkong med plats för två och en vy över hustak som sett bättre dar men aldrig verkat vackrare.
På Broadway Market slåss gubbhipsters i tweed om randsydda Church’s för en spottstyver. Nere i Jaguar Shoes källare sitter dekadenta designstudenter i revade skinnsoffor och några dörrar därifrån bjuder två 17-åriga luggar på allt från Violent Femmes via Elvis och Grace Jones till gamla goda Edith Piaf.
Just när morgondaggen pärlas på Hoxton Square och hårdnackade byggnadsarbetare masar sig till jobbet återvänder vi till hotellet. Det är morgon för hemfärd och Tobias bagage har just anlänt till receptionen.