– De pratade om fosterhem
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-12-07
Jenna, 22, fick en stroke – bad kommunen om hjälp
Efter en stroke fick Jenna Ponthage, 22, svårt att ta hand om barnen.
Då föreslog kommunen att de skulle sättas i fosterhem.
–?Jag blev förbannad bara jag hörde orden, säger hennes sambo Peter Åström, 26.
Jenna tittade på Peter. Han pratade med henne, men fick inget svar. Hennes högra ansiktshalva hängde, hon dreglade och var delvis förlamad i höger arm.
–?Jag var säker på att hon hade fått en stroke, säger Peter Åström.
Men läkarna på Sunderby sjukhus i Boden gav henne diagnosen ”mental kollaps” och skrev in henne på vuxenpsyk. Peter ifrågasatte diagnosen flera gånger och till slut – efter ett och ett halvt dygn – röntgades Jennas huvud.
Och läkarna fick svart på vitt: Peter hade rätt.
I dag, fyra månader senare, har Jenna repat sig.
–?Jag mår bra, men det är jobbigt att behöva kämpa mot allt, säger hon.
Ingen finmotorik
Stroken ställde hela familjen Ponthage-Åströms liv på ända. Jenna är sjukskriven, men som student har hon ingen sjukpenninggrundande inkomst. Peter kör lastbil och är borta i tiodagarsperioder för att sedan vara hemma lika länge. Just nu är han pappaledig för att kunna ta hand om barnen.
–?Jenna klarar av hushållet, men hon har ingen finmotorik eller simultanförmåga och hon blir lätt mentalt trött.
Snart är föräldradagarna slut och Peter hoppas kunna återgå till jobbet. Men då behöver Jenna och familjen hjälp.
–?Jag var på ett möte med individ- och familjeenheten och då började handläggaren prata om fosterhemsplacering för barn, säger Peter.
–?Jag blev förbannad bara över att höra orden. Det har aldrig existerat något missbruk eller någon misär i vår familj.
”Blir mörkrädd”
Bodens socialchef, Catharina Liljeholm, ger inte familjen mycket hopp. Hon vill inte uttala sig i det enskilda fallet, men säger att barnens perspektiv alltid är det viktigaste.
–?Man kan visserligen få sina behov prövade enligt lagen om stöd och service, LSS, men det är ovanligt att man beviljar barntillsyn när det handlar om friska barn.
I stället hänvisar hon till föräldraansvaret.
–?Man måste ta ställning. När man har eller söker ett jobb måste man undersöka om det finns en möjlighet att kombinera det med familjen.
Peter Åström tolkar det som att han borde säga upp sig.
–?Man blir ju mörkrädd. Hennes uttalande är bedrövligt. Hur kan man föreslå arbetslöshet som en lösning?