Presidentens fru: ”Vi förbjöds leva med Volodymyr”
Publicerad 2022-04-10
Ukrainas presidentfru Olena Zelenska, 44, minns krigets första minuter.
Hon vaknade av en duns, som var en explosion, och såg maken redan klädd.
– Det var senaste gången jag såg honom i kostym och vit skjorta.
I en mejlintervju med brittiska modetidningen Vogue berättar den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyjs hustru Olena Zelenska om hur hennes liv förändrats sedan krigsstarten den 24 februari.
– Jag vaknade någon gång mellan 4 och 5 på morgonen, av en duns. Jag förstod inte direkt att det var en explosion. Jag begrep inte vad det kunde vara. Min make låg inte i sängen. Men när jag gick upp såg jag honom genast, redan klädd, i kostym som vanligt. Det var senaste gången jag såg honom i kostym och vit skjorta, sedan dess har han bara haft militärkläder. ”Det har startat,” var allt han sade, berättar Olena Zelenska.
Hon berättar om den nya vardagen med parets 9-åriga son och 17-åriga dotter.
– Krigets första dagar hoppades jag att familjen skulle kunna fortsätta att leva tillsammans. Men presidentkontoret hade blivit en militäranläggning och jag och barnen förbjöds att vara där. Vi beordrades att flytta till en säker plats. Sedan dess har vi bara kommunicerat med Volodymyr via telefon, säger hon till Vogue.
Finns det något särskilt ögonblick den senaste månaden som du aldrig kommer att glömma?
– En vecka efter att kriget hade startat ringde jag runt för att försöka ta reda på mina släktingar, om de levde. Då insåg jag att jag inte visste om jag någonsin skulle träffa dem igen – alla de som jag älskar! Det var nog första gången jag grät, första gången jag gav mig hän åt mina känslor. Jag stod inte ut.
Presidentfrun har startat en Telegram-kanal och bett ukrainarna att dela med sig av sina krigsupplevelser.
– Där finns historien om en mamma i Kiev, Olga, som skyddade sin två månader gamla dotter när en raket träffade lägenheten. Och historien om en lärare på ett barnhem i Tjernihiv, Natalia, som levde med 30 barn – varav ett var hennes eget – i en källare. Hon gav dem mat, tog hand om dem, och hittade sedan ett fordon och förde dem under beskjutning i säkerhet.
Hon tackar alla länder som tagit emot ukrainska flyktingar och säger:
– Ukrainare är som ni, enda skillnaden är att våra liv drastiskt ändrades för lite över en månad sedan. De planerade inte att bli flyktingar. Så: behandla dem som en av era egna.