Cyklande eldsjäl serverade klassiskt på Rosengård

Robert Rosén

Beethoven, Bach och Vivaldi.

Alla stod på programmet när förskoleklasserna på Värner Rydénskolan ägnade dagen åt klassisk musik.

– Det behöver inte vara konstigt eller svårt, utan de kan faktiskt det här, säger Lena Westerström, lärare på skolan.

Sedan augusti 2018 har lettiska violinisten Justina Auškelytė varit ”Violinist on Bike” i Malmö. Med sin cykel och fiol har hon farit runt i staden för att introducera fler människor till den klassiska musiken och ta den ut från konserthallarna.

Det har uppmärksammats av Lena Westerström, förskolelärare på Värner Rydénskolan på Rosengård, som tog initiativ till att Justina Auškelytė skulle komma till skolan och uppträda för förskoleklasserna. Idén föll i god jord och på fredagsförmiddagen fick ett 40-tal elever ta del av klassiska musikstycken.

– Många av de här barnen går inte på Nallekonserter med sina föräldrar eller mor- och farföräldrar. För de har kanske kommit hit från ett annat land och de vet inte om att det finns, säger Lena Westerström och fortsätter:

”Behöver inte vara konstigt”

– De hade kanske gjort motsvarande i sina hemländer men här har de inte tillägnat sig språket, så de kan inte ta del av kulturutbudet på samma sätt.

Under drygt 45 minuter fick barnen ta del av verk från Ludwig van Beethoven, Johann Sebastian Bach, Antonio Vivaldi och Niccolo Paganini.

Många av melodierna kände barnen också igen. Deras månadsvisa sjungs till tonerna av Beethoven medan höstlåten har spår av Vivaldi i sig.

– Där är en ingångspunkt. Det behöver inte vara konstigt eller svårt, utan de kan faktiskt det här, säger Westerström.

Gillade dansen

Justina Auškelytė fyller i:

– Det är fint att ha den här kopplingen till klassisk musik. De gör egna texter till musiken men musiken i sig är fortfarande klassisk musik.

Bland barnen var den lilla minikonserten populär och smått förvånade lärare fick se hur de lyckades sitta stillasittande och koncentrerade. Ja, bortsett från under de sista minuterna, då alla dansade tillsammans.

– Det var superbra. Det var fint och låten var bra, säger en flicka, och syftar på avslutningen med både dans och musik.

”Kanske finns en framtida musiker”

– Det grymmaste var när hon var spelade, säger en pojke glatt.

Violinsten själv var glad över mottagandet.

– Det var fantastiskt. Jag förväntade mig faktiskt inte en sån här värme. Barn är alltid den bästa publiken för de är alltid väldigt känslosamma och döljer ingenting, så det är roligt att spela och se deras reaktioner, säger Auškelytė.

Från skolhåll var man nöjda med hur allting utspelade sig, och framhåller att det kan få effekter längre fram.

– Det kanske finns en framtida musiker här, bland barnen, som på grund av det här kan känna att ”jag kan”. Man sår kanske ett litet frö, säger Westerström.