Barnmorska: Kommer inte orka hela arbetslivet

Å ena sidan världens bästa jobb. Att få vara med i det ögonblick när livet tar sin början.

Å andra sidan slitsamt – fysiskt och psykiskt.

– Just nu är jag ung och orkar det, men jag tror absolut inte att jag kommer orka det hela mitt arbetsliv, säger Nina Damberg som arbetar som barnmorska på förlossningen.

Bristen på barnmorskor har det pratats om i många år. Likaså bristen på förlossningsplatser på sjukhusen och vittnesmål om en tuff arbetsmiljö för de anställda.

Trots det är söktrycket till landets barnmorskeutbildningar högt. Och för Nina Damberg var det inget snack om saken. Hon visste att det var barnmorska hon skulle bli.

– Att få vara den här guiden eller stödet genom födandet, och att få arbeta för kvinnor i allmänhet, har varit en jättestor drivkraft för mig, berättar hon.

– Och även att få jobba med det friska i sjukvården. Det är inte bara sjukdom och död utan också liv och glädje.

Färdigutbildad barnmorska blev hon i januari och arbetar just nu på Västerviks sjukhus. Nina var väl medveten om att det är ett yrkesval med stora utmaningar, men för henne vägde allt det positiva upp. Hon skulle till förlossningen.

”Ett privilegium”

Fast det är slitigt, medger hon. Just nu jobbar hon heltid – varannan vecka sex dagar och andra veckan fyra-fem dagar. Och varannan helg. Ibland blir det lite vila mellan arbetspassen.

– Speciellt om man har haft en förlossning sent på kvällen så kanske man reflekterar en del över den, om man gjort rätt. Och sen ska man vakna vid 05.30 och göra sig redo för en ny arbetsdag.

Men hon beskriver det som ett privilegium att få vara med under en förlossning och uppleva glädjen hos de nyblivna föräldrarna. Det är inget hon skulle vilja byta bort mot något annat.

– Det tycker jag alltid är helt fantastiskt, att få se en människa komma ur en annan människa. Det är vardag men varje gång så overkligt.

Sett många förändringar

Christina Lundberg känner samma sak. Hon jobbar på BB Stockholm och har varit barnmorska sedan 1993. Vissa dagar är tuffa, ibland är hon rejält trött och känner sig om en ”urvriden trasa” efter ett arbetspass. Men kärleken till yrket är densamma som den var när hon började, om inte ännu starkare.

– Det är magiskt att få göra det jag gör, säger hon.

En hel del har förändrats under åren som barnmorska, anser hon. Många saker till det bättre inom förlossningsvården, bland annat att det i dag görs mer forskning på området – och det i sin tur är jätteviktigt, menar Christina Lundberg.

Men hon har också sett hur små förlossningskliniker försvunnit och blivit till större enheter. Hur avdelningar har lagts ner. Och hur arbetsbelastningen på barnmorskor har ökat. Det är stor skillnad från när hon själv började.

– Jag upplevde inte stressen av brist på resurser, brist på barnmorskor, brist på förlossningsrum när jag var ny barnmorska. När jag kom ut som ny hade jag inte en tanke på det.

En samvetsstress

En annan sak som förändrats är också tiden. Eller snarare bristen på tid. Hon tycker att den emotionella delen av att vara barnmorska, att finnas till för blivande föräldrar, mer och mer fått ge plats åt andra saker. Det finns inte alltid tid att vara närvarande lika mycket som man önskar och det i sin tur skapar en ”samvetsstress”.

– Jag tycker om när kvinnorna säger: ”Jag vill inte att du går ut härifrån”. Det hjälper mig att kunna säga att den här kvinnan måste ha mig här. Det är bra när man vågar säga det för det ska vara en självklarhet.

Att behöva hänvisa kvinnor till andra sjukhus – eller regioner – skapar också stress.

– Hur kan det vara så att vi inte har plats för kvinnor som ska föda barn? Det är inte en optimal situation att säga till en kvinna: ”Det finns inte plats till dig. Vi får vara i det här rummet och jag ska göra allt jag kan för dig med det jag kan göra. Men vi är inte på ett rättvist förlossningsrum”.

Svårt med heltid

Nuförtiden varvar Christina mellan förlossningen, det egna företaget och undervisning vid barnmorskeutbildningen på Karolinska institutet. Det har gjort livet som barnmorska mer hållbart.

– Mer än 60 procent kliniskt (på förlossningen) tror jag inte att jag håller för, säger hon.

Att orka stanna i yrket är en utmaning – trots att viljan finns. Även Nina Damberg som nybliven barnmorska kan fundera kring framtiden: Hur ska kroppen orka?

– Jag tror inte att jag skulle orka med att jobba heltid en längre tid. Det är ett otroligt krävande yrke fysiskt och psykiskt om man inte får ordentligt med vila emellan, säger hon.