Nicole, 22, tog sitt liv inne på rättspsyk: ”Försökte få hjälp”

Gustaf Tronarp

Isabelles dotter tog sitt liv på rättspsyk: "Värsta natten i mitt liv"

RÅNGEDALA. Efter flera år med missbruk och kriminalitet såg hon den slutna rättspsykiatriska vården som en chans att vända livet rätt igen.

Men i stället för samtal fick Nicole Tomlinson mer tabletter – och demonerna i huvudet växte sig starkare.

Vid en nattrond hittade en vårdare 22-åringen livlös på golvet vid sin säng.

– Ingen som är så ung ska behöva dö, säger mamma Isabell.

Det som kom att bli deras sista möte avslutades med en lång kram.

– Vi höll om varandra och det kändes verkligen hur nära vi var. Det kändes innerligt på något sätt. Vi var så glada över att ha varandra, säger Isabell Tomlinson.

När hon skulle lämna besöksrummet så vinkade och log dottern Nicole mot henne.

– Det var inte så att hon bara lommade iväg. Hon verkade väldigt glad och sa ”Vi ses nästa vecka”.

Nicoles sinnesstämning hade dock svängt flera gånger under samtalet. Som så ofta var topparna höga och ljusa, medan dalarna kunde bli avgrundsdjupa.

– Vid ett tillfälle höll hon händerna för huvudet och skrek ”Vad ska jag göra?” och ”Stäng av det!”.

Det Nicole försökte få stopp på var det ständiga surret inne i hjärnan, som plågat henne länge. Hon led också av vanföreställningar, och på senare tid hade hon börjat höra röster.

– Hon brukade säga att det var både onda och goda röster som pratade med henne. De onda kom från ett specifikt håll, så hon kunde skilja dem åt, säger Isabell.

– Men mot slutet sa hon att det där hade ändrats. Då kom de onda rösterna från alla håll.

I ett hörn i familjens villa i Rångedala utanför Borås står en trave med fullpackade väskor. De innehåller kläder och annat som Nicole tagit med sig till den rättspsykiatriska anläggningen Brinkåsen i Vänersborg. Det kom att bli platsen där hennes liv tog slut.

– Jag har ingen brådska att röja bort hennes saker. Jag vill inte att allt ska bli utplånat. Det här har blivit lite av en helig hörna för oss, säger Isabell.

Nicoles katt Elsa stryker omkring hennes fötter. I ett intilliggande rum står dotterns säng kvar. Den är bäddad. Det ser lite ut som att Nicole när som helst skulle kunna komma in genom dörren.

– Hon sov här ofta även efter att hon flyttat hemifrån. Jag tror att hon gillade att rummet ligger lite avskilt, så att hon kunde få lite distans till sina småsyskon.

Det var någon gång på högstadiet som Nicole började må dåligt. Isabell och maken Mark trodde först att det handlade om humörsvängningar som är vanliga i tonåren. Det visade sig dock vara långt allvarligare.

– Hon blev personlighetsförändrad. Det var som att hon var på helspänn hela tiden, och aldrig kunde slappna av. Hon fick svårt att sova, vilket gjorde att hon blev trött på dagarna och fick det tufft i skolan.

– Dessutom blev hon vid den här tiden utsatt för en våldtäkt. Det satte djupa spår i henne.

Nicole började hänga med kompisar som använde alkohol och narkotika. Hon upptäckte att drogerna fick hennes inre att bli lugnare.

– Nicole gick ofta längre än sina kompisar. Hon kunde dricka så mycket att hon skadade sig och fick minnesluckor. I den miljön som hon hamnade i fanns också cannabis överallt, säger Isabell.

– När hon var påverkad blev det så att hon begick brott. Det var inte så att hon var kriminell egentligen, men hon råkade ut för negativa situationer.

Förteckningen av Nicoles kontakter med rättsväsendet är ett virrvarr av mer eller mindre tumultartade händelser. Som 15-åring dömdes hon för ofredande efter att ha spottat två trafikledare i ansiktet på en buss. Därefter följer en lång rad domar för bland annat narkotikabrott, olovlig körning, misshandel och skadegörelse.

– Nicole blev impulsiv när hon mådde dåligt. Det var hon inte när hon var yngre, säger Isabell.

I samband med en rättegång för våld mot tjänsteman i februari 2016 ansåg domstolen att Nicole uppträdde instabilt. Hon fick genomgå en rättspsykiatrisk undersökning.

– De konstaterade att hon var psykiskt sjuk och att hon inte var medveten om vad hon gjorde. Så var det verkligen. När jag frågade varför hon gjort en viss sak kunde hon säga ”Jag vet inte, det går bara runt i huvudet”.

Nicole dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård. I juni det året placerades hon på Brinkåsen. Att bli inlåst på obestämd tid skulle nog många beskriva som en mardröm. Men Nicole såg det som en möjlighet.

– Hon tänkte att hon äntligen skulle få behandling för att komma tillrätta med sina problem, säger Isabell.

– Hon såg fram emot att få prata med psykolog och präst. Men sådana samtal blev det väldigt sällan. Det var ingen vård alls, utan bara piller och förvaring.

Våren 2017 diagnosticerades Nicole med schizofreni. Enligt mamma Isabell gjorde bristen på behandling och den tunga medicineringen att hon mådde allt sämre.

– Personalen visste inte hur de skulle bemöta henne. Hon hade behövt stimulans och social samvaro, men hon blev bara mer och mer isolerad.

Ärenden som rör psykisk ohälsa och kriminalitet är ofta komplexa. Nicoles fall är inget undantag. I rättshandlingar framgår att hon flera gånger ansökte om att vården skulle upphöra.

I hovrättens avslag från april 2017 uppger chefsöverläkaren att någon egentlig psykologisk utredning inte har kunnat påbörjas:

”I mars försämrades Nicole Tomlinsons tillstånd och hon uppvisade tydliga psykotiska symtom. Hon har uppträtt hotfullt mot medpatienter och de medicinjusteringar som gjorts har inte förbättrat tillståndet”.

Kent Storm är verksamhetschef för den slutna psykiatriska vården i Uddevalla, Trollhättan och Vänersborg.

– Många gånger är den rättspsykiatriska vården en långsam process. Det finns sällan några snabba lösningar, och det kan uppfattas som att det inte händer någonting, säger han.

– Det finns dock alltid en vårdplan, och vi har psykologer och kuratorer knutna till alla avdelningar på Brinkåsen.

Men vården räckte inte till. Den 1 juni 2017 tog Nicole sitt liv inne på sitt rum på anläggningen. Hon hittades av en vårdare som gick nattronden.

– Hon ville verkligen ha hjälp. Men när ingenting hände så tappade hon hoppet mer och mer. Det är så fruktansvärt tragiskt. Ingen som är så ung ska behöva dö, säger Isabell Tomlinson.

Fotnot: Nicoles familj har startat en minnesfond för att hjälpa unga med psykisk ohälsa. Mer information finns här.

Så dåligt mår de unga i Sverige