Kjell hade gett upp hoppet – då vände ALLT

Tre timmar efter att njursjuke Kjell, 74, blivit frälst kom det efterlängtade telefonsamtalet

Dödsjuke Kjell Edlund hade gett upp hoppet.

Då vann han fyra miljoner, blev frälst av en främling – och fick det livsavgörande samtalet från sjukhuset.

– Det kändes overkligt, ja, nästan kusligt, säger 74-årige Kjell till Aftonbladet.

– Nu kan jag glädjas åt både pengarna och att ha fått livet tillbaka, säger fembarnspappan Kjell Edlund, 74, när Aftonbladet träffar honom hemma i Gävle.

Kjell kämpade med njursvikt under 14 år. Han rasade i vikt och läget blev allt mer akut. En njurtransplantation skulle vara räddningen. Under två år stod han i kö i väntan på en donator. En väntan som kändes tung. Var fjärde timme tvingades han göra dialys för att rena njurarna.

Vann fyra miljoner

– Det kändes som att livet var på väg att ta slut när det plötsligt började hända märkliga saker, säger Kjell.

Först vann han fyra miljoner kronor på Postkodlotteriet. Pengar han då inte kunde glädjas över på grund av njurproblemen.

– Jag hade ingen ork och ingen livsgnista så klyschan ”pengar är inte allt ” stämde­ bra då. Det fanns de som tyckte att jag skulle åka utomlands och försöka köpa en njure av någon. Men det kändes helt fel känslomässigt.

’Fick en kallelse’

För att skingra de nega­tiva tankarna gick Kjell en kväll på en gospel- konsert hos Frälsnings­armén i Gävle där det märkliga mötet skedde

– Vi var ju hundra besökare som satt i kyrkan när den främmande mannen i gospelkören - som tidigare berättat för oss hur en frälsning förändrat hans liv - kom fram till mig under en kaffepaus. Han sa att han fått en kallelse att tala med mig. Jag svarade: Om vad då? ”Berätta om ditt liv”, säger han. Jag sa att jag gick på dialys och hoppades på en njurdonation. Han frågade om jag skulle kunna tänka­ mig att bli frälst. Jag svarade ja.

– Vi gick fram till altaret där han bad för mig.

’Kändes kusligt’

Kjell hann sedan bara hem när chocksamtalet kom:

– De ringde från Akademiska sjukhuset i Uppsala och sa att de hade en njure åt mig och att jag skulle ta en taxi dit direkt. Det kändes overkligt, ja, nästan kusligt. Men någon där uppe måste gilla mig, säger Kjell och skrattar.

Kan ”frälsaren” ha känt till dina problem?

– Nej, nej. Ingen annan där heller. Och kören som han var med i kom från en annan stad.

Är du troende?

– Jag är kristen och tror på en Gud men är inte med i något samfund.

Tänker du något på den okände person som donerade njuren åt dig?

– Ja, varje dag. Jag känner stor tacksamhet. Det gör jag också för den fantastiska sjukvård jag fått. Och jag vill uppmana alla som kan tänka sig att ta emot ett organ att även regi­strera sig för att själv donera en dag, säger Kjell.