Susanne, 41, hjälper flyktingar i Ungern

Mary Mårtensson

”Jag kände för min del att nu fick det vara nog”

Synen av de desperata flyktingarna på en tågstation i Ungern gjorde Susanne Tormalm, 41, förkrossad.

Hon startade en insamling och stöttar nu ett flyktingläger med förnödenheter.

– Det kommer nya flyktingar hela tiden. Det är många som är sjuka och behöver mediciner, säger hon.

Susanne Tormalm bor med make och två döttrar i Pápa i Ungern, två timmars bilfärd från Budapest. Det var när hon skulle återvända hem från en vinmässa som hon på tågstationen i Györ för första gången med egna ögon såg alla desperata flyktingar som försökte komma med ett tåg till Budapest.

– Det blev mitt uppvaknande. Jag kände för min del, att nu fick det vara nog. Jag ville göra något.

Susanne skrev ett inlägg på Facebook:

"Är säker på att om du och jag bara för en dag hade levt deras liv så skulle vi aldrig ifrågasätta dem och deras mänskliga rätt att göra allt för att överleva, Du hade gjort exakt samma sak".

– Jag ville att folk skulle vakna. Det väller in människor här som är desperata och behöver någon som hjälper dem.

Tusen dassrullar

Hon bad sina vänner skicka kläder och förnödenheter och översvämmades av paket. Allt tog tid att sortera. Så nu tar hon enbart emot pengar och handlar själv det som behövs.

Sedan augusti stöttar Susanne ett flyktingläger som heter Vámosszabadi. Det ligger i en gammal militärförläggning utanför Györ, nära nordvästra gränsen till Slovakien.

– De hade 700 flyktingar i lägret men bara 400 sängar och under en period kom en buss varje kvart med 50 nya flyktingar.

Häromdagen ringde chefen för lägret och behövde omgående toalettpapper. Så Susanne köpte tusen rullar och fyllde bilen. Hon har även bidragit med filtar, juice, vatten, blöjor, våtservetter, tandborstar, tandkräm, schampo och mediciner.

– Det är många som är sjuka och behöver mediciner. Många barn mår dåligt, säger hon.

En dag fick Susanne och döttrarna Emma, 11, och Juni, 8, plocka 60 kilo äpplen i en äldre dams trädgård till flyktingarna.

Behovet outtömligt

Hittills har Susanne fått in 100 000 kronor men behovet är outtömligt. Nya flyktingar strömmar till lägret hela tiden. Under måndagen skulle Susanne leverera handdukar, muggar, soppåsar och mer hygienartiklar. Nu försöker hon få tag på tusen regnponchos och febernedsättande mediciner.

Det har blivit så stort nu att hon får hjälp av andra. Att hon själv hinner beror på att hon är hemmafru.

– Jag försöker bara hjälpa till som så många andra och försöker göra så mycket jag kan. Men jag har dåligt samvete för varje minut som jag gör något annat. Man känner sig oerhört otillräcklig.

Särskilt berörd blev Susanne Tormalm när hon fick se en nyanländ kvinna med sitt sovande 6-åriga barn över axeln falla ihop av utmattning på tröskeln till flyktinglägret.

– Det är svårt att se, jag gråter efteråt. Jag kommer fortsätta att stötta det här flyktinglägret så länge hjälpen behövs, säger hon.

Gilla Vi hjälper på Facebook för fler goda initiativ i flyktingarnas spår.
  Hur hjälper du flyktingar på din ort? Tipsa på Vi hjälper-kartan!