Mammans skrik i kaoset på sjukhuset: ”Var är mina barn?”
Rapport inifrån ett av Gazas sista sjukhus
Publicerad 2023-11-16
DEIR AL-BALAH. Smällen ryter över kvarteret.
Ett spädbarn räddas ur spillrorna – och bärs in i kaoset på ett av Gazas sista fungerande sjukhus.
Där sliter läkare, utan resurser, medan golven fortsätter fyllas av patienter.
En ambulans svänger in utanför sjukhusentrén. Ett spädbarn lastas ut, och någon kutar in med honom i famnen.
Pojken är en vecka gammal.
Han har inte ens hunnit få ett namn.
Pojken anländer till Al-Aqsasjukhuset med en ström av andra offer från en bombad skola i Nuseirat-flyktinglägret i centrala Gaza. Hela familjer har utplånats.
Bomben föll klockan 15.30. Mamman i familjen Sammour är död, pappan svårt skadad.
Deras son, den namnlösa pojken, läggs på en bår på golvet, medan en läkare hukar sig och försiktigt drar upp dragkedjan till den leopardmönstrade overallen.
Hårtussar har smält. De pinnsmala fingrarna är fulla av gulvariga blåsor. Ansiktet är illrosa och flagigt. Ögonen stängda.
Men ett svagt jämrande hörs från båren.
Han hade tur.
Bara 10 sjukhus öppna
Det har gått sex veckor sedan Hamas terrorattack i Israel den 7 oktober då 1 200 israeler dödades. Israel har svarat med en blodig bombkampanj och markoffensiv på Gazaremsan.
Israel hävdar att de riktar in sig på militära mål, men samtidigt dör tusentals civila. Antalet döda i Gaza påstås överstiga 11 300, enligt palestinska hälsomyndigheter. Bland dem: Över 4 650 barn.
Siffrorna ökar minut för minut.
Sjukhusen är överbelastade. Det saknas mat, bränsle, el och medicin.
Men inte patienter.
Läkare rapporterar om att tvingas operera utan bedövningsmedel. Sjukhusgolv förvandlas till bårhus när inte alla kroppar hinner tas om hand.
De senaste dagarna har bilder spridits från Al-shifa, Gazas största sjukhus neonatalavdelning, där för tidigt födda lagts nära varandra för att hålla värmen när deras kuvöser slutat fungera.
I veckan rasade strider kring Al-shifa och IDF, den israeliska armén, utförde riktade insatser för att slå ut Hamas kommandocentral som de menar är gömd under centralsjukhuset.
Majoriteten – 25 av 35 – av alla sjukhus i Gaza har tvingats stänga på grund av bombräderna.
Då faller desto större ansvar på Al-Aqsa martyrsjukhus.
Det som sker den här onsdagseftermiddagen har redan blivit rutin: flygräder, krossade hem, dödade, sårade, fulla golv.
”Vi ska ta hand om dig”
Runt pojken utan namn har kaos brutit ut. Det piper oupphörligt från maskiner, skadade tonåringar skriker. Inte pipigt, utan gutturala vrål från magen. Snabba fötter bär in en bår, och ber folk hålla sig ur vägen.
– Såja, såja. Vi ska ta hand om dig, försöker en sjukvårdare lugna.
Bakom ett av skynkena sitter en flicka ensam och torkar tårarna. Layan Ghaben, 16, är dränkt i grå-blått damm, hon iakttar splitterskadorna i händerna. Hennes långa svarta fläta har stoppats i ett hårnät, för att inte fastna i de röda rännilarna.
Tårar, blod och damm blandas till en svart sörja i ansiktet.
Layan sitter tyst, väntar på hjälp. Ensam.
– Oroa dig inte, vi kommer, säger en läkare.
Intill, på en madrass på golvet ligger ännu en flicka, Raghad Ahmed, 14. Röda pölar har flutit ut över hela madrassen från hennes hjässa. En fluga landar på hennes öga. Istället för att vifta bort den blundar hon hårdare.
Blod har torkat i lockarna, i näsan.
Hon stirrar tomt ut i luften, medan kaoset kulminerar runtomkring. Fler hysteriska maskinpip, skrik, spring. Det är lika trångt på sjukhuset som på ett dansgolv.
Mamman letar efter sina barn: Var är de?
En mamma med rosa huvudbonad och skrapsår i ansiktet leds in på avdelningen av en sjukvårdare. Hon stöttar sig mot hans arm, söker febrilt mellan de blå skynkena, går från bår till bår. Inte där, inte där.
Paniken tilltar.
– Mina barn, mina barn, var är de? skriker hon och torkar kinderna.
Det är hennes 15-årige son som skriker ända från djupet av magen. Nästan djuriskt, så som bara en människa som tror att han ska dö kan.
Hon ylar när hon ser honom. Går nära. Slår händerna för ansiktet.
Sonen, Anas Muhammad Taima, 15, har bandage runt huvudet och armen, benen går inte att räta på.
– Du, min älskade, vrålar hon och kramar om hans bandagerade huvud.
Denna gången klarade sig sonen.
Men inte hans fyra syskon.
Fotnot: Muhammad Al-Masry är frilansjournalist och har arbetat åt flera stora nyhetsbyråer. För Aftonbladets räkning rapporterar han inifrån Gaza.
