Misstänkta Jordbromördarna kraschade in i Peters hus
Publicerad 2023-09-28
JORDBRO. Ljudet av kraschen påminde om krossat glas.
Sedan klättrade de misstänkta mördarna upp på övervåningen och flydde ut genom en balkong – och i rummet bredvid höll Peter Eriksson ett krampaktigt tag i sin sovrumsdörr.
– Polisen sa att de hittade en kalasjnikov kvar i bilen, säger Peter, vars hem totaldemolerades i natt.
Förödelsen är total.
Peter Eriksson och dottern Tuva plockar i bråtet och hittar en gammal idolbild på Elvis.
– Den klarade sig! utbrister Peter.
Även vinflaskan med Elvis på etiketten är hel. Den fick han av sin mamma och trots att den var urdrucken är den en kär ägodel, idolbilden likaså.
– Vad ska man göra? säger han och rycker på axlarna.
Ett halvt dygn tidigare har Peter Eriksson på extremt nära håll fått uppleva konsekvenserna av våldsvågen som skördar människoliv i en ogreppbar takt.
Tre unga män i en vita dodge har skjutit vilt mot några andra män som grillade i centrala Jordbro och sedan flytt platsen.
Efter några minuters bilfärd hamnade de i en återvändsgränd, och av bromsspåren på vägen utanför Peter Erikssons hus att döma har de försökt köra in på en cykelväg.
Men en trottoarkant stod i vägen.
Dodgen plöjde istället in i Peters trädgård och dundrade rakt in i framsidan av huset.
Höll emot sovrumsdörren
En vägg. Två väggar. Tre väggar. Sedan tog det stopp, precis vid trappen till övervåningen i den lilla villan i radhuskvarteret.
– Jag hade precis somnat, kanske någon timme tidigare, så jag sov djupt, säger Peter.
Yrvaken försökte han bilda sig en uppfattning om vad som hänt. Sen hörde han röster nerifrån.
– Då ringde jag SOS och sa att jag trodde att jag hade ett inbrott och att de måste skicka någon. De sa att de inte kunde skicka någon direkt, men jag sa att det måste ni, de är fortfarande kvar i huset.
Han blev tillsagd att stanna kvar i sovrummet och försöka hålla emot sovrumsdörren ifall inbrottstjuvarna skulle försöka ta sig in.
I efterhand har det visat sig att det inte var inbrottstjuvar, utan minst tre misstänkta mördare som nyligen kallblodigt och urskiljningslöst ska ha skjutit mot grillande män i centrala Jordbro.
Peter kunde sedan höra hur männen tog sig in i dotterns sovrum. Tack gode gud för att det var mammavecka, och att hans tre barn sov på betryggande avstånd långt härifrån.
Från Tuvas rum tog de sig ut på balkongen. Peter kikade ut genom fönstret och kunde se hur gärningsmännen pinnade ner för balkongen och sprang vidare mot skogen på baksidan av huset.
– Det var mörkt så jag såg inte deras ansikten. Jag vet inte om de var maskerade, säger Peter.
När han till slut vågade sig ut och tittade nedför trappan såg han den smått osannolika synen av en bil med tändningen igång, parkerad i det som en gång varit hans kök, hall och vardagsrum.
Bilen hade kilat igen alla vägar ut.
Gärningsmännen hade varit instängda och inte kunnat ta sig någon annanstans än uppåt i huset, och hittat flyktvägen genom dotterns rum.
Kvar i bilen har de lämnat automatvapen, får Peter höra av poliserna efteråt.
När jag och fotografen Jerker Ivarsson kommer dit har Peter och 21-åriga Tuva börjat leta efter kära saker att ta rätt på innan kaoset lämnas över till försäkringsbolag och renoveringsfirmor.
Drog ut bilen
Peter Eriksson är osannolikt samlad, lugn och saklig. Det som har hänt har hänt, nu har vi ett arbete att genomföra, utstrålar han.
Han plockar upp jackor från marken, täckta i byggdamm och skakar metodiskt av dem och hänger upp.
– Jag är inte så förvånad. Han brukar vara ganska lugn och logiskt tänkande, säger Tuva.
Vad tänkte du när du såg det här? frågar jag.
– Jag blev mest orolig för mina chinchillor och fiskar där uppe, svarar hon och nickar mot övervåningen.
Såväl gnagare som fiskar verkar må efter omständigheterna väl.
Den vita dodgen drog polisen ut under morgonen, och kvar lämnades ett gapande stort hål av vad som en gång i tiden var ett prydligt hem.
En makaber syn.
Var ska du sova i natt? undrar jag.
– Jag vet inte. Jag hoppas jag få prata med försäkringsbolaget snart, säger Peter.
En polisbil rullar in på vändplanen framför huset och två uniformerade poliser kliver mot oss för att prata med Peter. Vi tackar för pratstunden och lämnar.