Ett mörkt djup öppnar sig – i en sekund
Anna Rosling Rönnlund om Factfulness ”Sommar i P1”
På en sekund öppnas bråddjupet, ett mörkt gap, i det annars så stillsamma sommarpratet.
Nästa sekund sluts det.
Vad hände, Anna Rosling Rönnlund?
För två sekel sedan blev vi 35 år i snitt. Nu lever vi till 72.
De siffrorna gör något med mig. Det klonkar till i hjärnan, orden ramas in och fogas till en tavelvägg därinne. Strax bredvid hänger Anders Hansens (sommarpratade juni) påstående att vi inte skulle märka någon skillnad på en tiotusen år gammal bebis om vi bara kunde ordna tidsresan. Den hade vuxit upp, sett ut och betett sig som alla andra. En annan i mängden? Kleopatra föddes närmare bygget av Tele 2 Arena än pyramiderna.
Ögonöppnande statistik är Anna Rosling Rönnlunds kall. Hennes stiftelse Gapminder orsakar svindel och klarsyn, i den ordningen, när den är som bäst. Den ställer fakta mot farhåga. Den testar människors förmåga att bedöma situationen i utvecklingsländer – barnadödlighet och sjukdomar – och märker på de verklighetsfrånvända svaren att mer arbete behövs. Nej, vi blir inte sjukare. Nej, hälften av världens befolkning är inte fattig.
Anna Rosling Rönnlund skyller delvis på media, delvis på hur våra medvetanden fungerar.
– Det beror på att våra hjärnor gillar drama. När läste du senast att alla tåg var i tid? frågar hon retoriskt och understryker att världen är dålig och bättre på samma gång.
Gapminder har kritiserats för att ta för lätt på klimatkrisen, att lägga för stor tilltro till marknad och teknik. Det kan ligga något i det, men om jag förstår henne rätt släpper de inom kort en klimatrapport som kan bringa lite balans.
Är det ett spännande program? Nja, mer informativt än händelsedrivet. En föreläsning här, en diskussionskväll där, lysande musik, noll skandaler.
Fram till på slutet. Med två syrliga meningar gläntar Anna Rosling Rönnlund på ett becksvart mörker. För Gapminder drevs länge av henne, maken Ola och nu döde svärfar Hans. De skrev en bok tillsammans, men före ”Factfulness” lansering ändrades vi:et till ett jag. Som om det bara var Hans Rosling som pratade, som om all klokskap sprutade ur honom.
Anna betonar att det inte fanns någon dispyt dem emellan, men att omvärlden blundat för hennes insats.
– Folk ville ha ett ensamt geni. Det passade perfekt med en lång, vit, äldre man.
Mer får vi inte. Avgrunden öppnas och stängs på någon sekund. Kanske ville inte Rosling Rönnlund avslöja mer detaljer om orättvisan, men hade jag intervjuat henne vore det min givna startpunkt.
Skrytkvot: 
Skvallervärde: 
Känslostyrka:
Humornivå:
Åh fan-faktor: 
Första meningen: Det är 2001 och jag går sista året på fotohögskolan i Göteborg.
Sista meningen: Och du, glöm inte att vara ödmjuk och nyfiken.
Tre typiska låtval:
Fever Ray – Keep The Streets Empty For Me
Burak Yeter – Tuesday
Billie Eilish – You Should See Me In A Crown