Mahmued, 19, full av raketsplitter – på väg hem när missilen kom
Publicerad 2021-06-07
GAZA.
Magen är full av raketsplitter.
Mahmued Naim vet inte ännu om han kommer överleva missilen som exploderade utanför hans hem.
– Alla mina drömmar har krossats, säger 19-åringen.
Han är en av de som fortsätter slåss för sitt liv i Gaza, där sjukvården ligger i spillror efter kriget.
Utmaningarna är långt ifrån över efter eldupphöret.
– Det är en katastrof. Kort och gott – en katastrof, säger läkaren Hani Alhitham när han beskriver situationen på al-Shifa, Gazas största sjukhus.
Han sätter sig ner bakom skrivbordet. I korridorerna hastar vårdpersonalen förbi. Många av dem har knappt hunnit sova sedan konflikten mellan Israel och Hamas blossade upp igen i mitten av maj.
Här tog de emot runt 2000 personer under elva dagar av flygattacker. Allt från traumapatienter, till svårt lemlästade människor.
Personalen var tvungen att placera sängar i receptionen när salarna fyllts upp. Utrustning och medicin tog slut, och än idag är resurserna spända till bristningsgränsen.
Det beror inte bara på att antalet svårt skadade ökade lavinartat.
– Redan sedan innan har vi dålig tillgång till utrustning, på grund av blockaden från Israel. Med en pandemi – och ett krig ovanpå det – är vi helt slut just nu. Vi har tömt våra medicinska förråd, säger läkaren.
Kommer ta tid att komma på fötter
Den här gången var läget betydligt värre än förra gången konflikten blossade upp, enligt Alhitham. Trots att stridigheterna pågick under hela två månader då, 2014.
Även den gången skadades många svårt. Men i år upplever han att Israel slagit till mot fler civila byggnader och betydelsefull infrastruktur i Gaza.
Exempelvis påverkades vägarna kring sjukhuset av bombningarna, vilket gjorde det svårt att för ambulanserna att ta sig fram i tid. Det är fortfarande brist på el och vatten. Dessutom har missilerna dödat två högt uppsatta läkare på al-Shifa, och förstört minst 19 sjukvårdskliniker i Gaza, vilket väckt internationell kritik.
Allt har sammantaget lett till att läget är akut. Trots att viss humanitär nödhjälp med medicinsk utrustning förts in efter eldupphöret, står sjukhuset på randen till kollaps.
Det kommer ta tid för dem att komma på fötter igen, slår Alhitham fast.
”Jag kände inte längre mina ben”
I en sal på tredje våningen ligger 19-årige Mahmued Naims med blicken i taket. Han håller upp högerarmen i luften. Den är svartprickig, full av raketsplitter.
Så här har han legat i veckor nu.
Allt började när han bestämde sig för att besöka sin faster som bor mindre än hundra meter från hans hem i Gaza, eftersom hon har tillgång till internet där. Efter ett par timmar skulle han vända hemåt igen.
– Precis när jag går ut ur huset kommer missiler och landar en bit ifrån mig. Det var en enorm explosion! Jag ramlade ihop och minns att det första jag tänkte var att jag inte längre kunde känna mina ben, säger han.
Mahmued Naims slungades iväg av kraften från raketen och bröt ryggen. Hur mycket han än försökte röra sig, gick det inte.
– Jag skrek och ropade. Efter sju minuter kom ambulansen, och de körde mig hit.
”Vet inte om jag kommer överleva”
Han drar ner täcket och visar magen. Den är svullen som en ballong, täckt av bandage.
– Jag har splitter i hela magen och såg inälvorna hänga på utsidan. De har försökt rädda så mycket vävnad de kan, men mycket har försvunnit på grund av splittret.
På golvet ligger katetern. Han kan inte äta fast föda, och vet inte om han kommer kunna leva ett normalt liv igen. Än idag ligger benen orörliga.
Vid sängen står även hans mamma och farbror som oroar sig över hur han ska klara sig.
– Jag vet inte ens om jag kommer överleva ännu, jag hoppas det. Jag har åtminstone blivit lite bättre än innan, säger Mahmued.
Idag har många av de värst drabbade patienterna fått lämna al-Shifa för tillgång till bättre vård utomlands, bland annat i Egypten. Men Mahmued har blivit kvar i samma säng.
– De har lovat att förflytta mig till ett sjukhus utanför Gaza. Jag väntar fortfarande otåligt på att papprena ska bli färdiga. Varje dag lovar de att flytta mig, men de har inte gjort det. Att vara fast här är det enda som skrämmer mig.
Värst är smärtan i magen
Mahmueds dröm är att starta ett eget företag i framtiden. Kanske ha en liten butik någonstans.
– Då kanske jag skulle kunna tjäna så mycket att jag kan köpa ett hus, förhoppningsvis försörja mina föräldrar när de blir gamla. Det är allt jag vill. Men min dröm har krossats, säger han.
– Det är inte rätt, jag har inte gjort något för att förtjäna det här.
Värst är smärtan i magen.
– Det påverkar mig mycket. Men jag tror Gud måste ha en plan även med detta. På något sätt.
Svårt att vara läkare
Under elvadagarskriget dog nära 250 personer, varav 67 barn, i Gaza av Israels flygattacker. Samtidigt dödades 12 israeler av raketer avfyrade från Hamas, den militanta grupp som styr Gaza.
Läkaren Hani Alhitham fortsätter på snabba steg genom korridorerna.
Han säger att sjukhuset ligger i skottlinjen under en rad blodiga konflikter genom åren mellan Israel och Hamas.
Den här gången har scenerna på sjukhuset varit omskakande, även för sjuksköterskor och läkare som varit med förr.
Många läkare är fysiskt och emotionellt utmattade. En del vittnar om att de fortsätter plågas av ljudet av skrikande barn i korridorerna, och synen av lemlästade kroppar.
Dessutom har de levt under press, även privat. Efter arbetspassen kommer de hem till sina egna familjer, som inte heller lever i trygghet.
Därför har det varit svårt att vara läkare – inte bara för att utrustningen inte räcker till, men också av känslomässiga skäl, berättar Alhitham.
– Det är väldigt hemskt. Samtidigt har vi vant oss vid att det är stridigheter här nästan vartannat eller var tredje år. På sätt och vis har vi slutat känna, vi har anpassat oss.
– Men jag ska berätta om en patient, fortsätter han och scrollar mellan fotografierna på sin mobil.
Inpräntade i minnet
Han stannar på bilden av en flicka i 10-årsåldern, täckt av brännskador, sot och blod.
– Flickan kom hit under kriget, grät och frågade efter sina kläder. Hon visste inte vad som hänt hennes familj, de kom hit allihop på grund av explosionen.
Flickan dog efter fem dagar på sjukhuset. Svårt plågad av sina skador, säger han.
Alhitham visar fler bilder. På människor som har halva huvuden bortsprängda.
Inga armar. Inga ben.
– Alla patienter är fortfarande inpräntade i mitt minne. De kommer stanna kvar hos mig för alltid.