Medierna bråkar - och det är bra
Tonläget är högt - men så agerar en oberoende press
De senaste veckorna har det stormat rejält kring några av våra största medier.
Och på ett sätt är det nog positivt, skriver Aftonbladets stf utgivare Martin Schori.
Bråket mellan Amina Manzoor och DN-cheferna.
Ekot-reportern som tycks ha haft en relation med en person hon granskade.
SVT-journalisten som hyllade sin pojkvän.
Och frilansjournalisten som figurerade i en knark-utredning - och slog tillbaka.
Som en anhängare av medier i allmänhet är det naturligtvis allvarligt med förtroendekriser likt den som nu råder på Sveriges Radio.
Men det är intressant vad som händer efter att de ovan nämnda affärerna briserat.
- Sveriges radios reportrar, både på Ekot och Studio Ett grillar sina egna chefer på bästa sändningstid. Det är hårda frågor och tuffa, ansvarskrävande intervjuer.
- Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski ställer upp i alla tänkbara medier, samt upplåter även egen redaktionell plats för den förödande kritiken som riktats mot honom och tidningen, efter medicinreportern Amina Manzoors bok.
- Detsamma gäller SVT, som granskar sina egna kulturnyheter.
- Aftonbladets Oisín Cantwell har också sågat Expressens - och Aftonbladets - publiceringar kring Expressen-reportern - förlåt! - frilansjournalisten Josephine Freje.
Jämför med kaoset kring Bulletin. När den redaktionsledningen anklagade ägarna för något så allvarligt som att bryta mot grundlagen, då möttes det med talande tystnad på den egna sajten. Detsamma gäller de så kallade alternativmedierna, hur ofta lyfter de fram kritik eller egna kriser?
Det finns säkert de som tycker att allt detta tillhör ankdammen eller är tröttsam metadebatt. Och visst kan det i vissa fall bli överdriven bevakning, journalister är av lätt insedda skäl ofta intresserade av journalistik. Dessutom, och dessvärre, är det nog också en följd av att det numera finns få aktörer som på heltid ägnar sig åt att granska oss medier.
Men jag tycker snarare att diskussionen och den intensiva nyhetsbevakningen kring och i de stora mediedrakarna är ett sundhetstecken. En oberoende press vågar, och ska, granska problem i de egna leden. Vi är makthavare och ska behandlas som sådana. Även av oss själva.