Strandhäll om livet i opposition: Tråkigt och frustrerande
Uppdaterad 2023-05-08 | Publicerad 2023-05-07
Hon bor hyresfritt i huvuden på såväl politiska motståndare som anonyma Twittertroll.
I en stor intervju berättar nu Annika Strandhäll om beslutet att dra ner på sitt twittrande, om tristessen att sitta i opposition och sin värsta framtidsförutsägelse.
– Jag är helt övertygad om att Sverigedemokraterna vill ställa Jimmie Åkesson som statsministerkandidat mot Magdalena Andersson i nästa val, säger den före detta S-ministern.
En googling på ”Annika Strandhäll twitterbråk” ger en fingervisning om twittraren Annika Strandhäll. Bitsk. Konfrontativ. Orädd.
Ett längre samtal säger något mer om människan bakom tweetsen.
För bara ett par veckor sedan meddelade den före detta ministern att hon skulle dra ner på sitt twittrande.
Sedan dess har det ändå blivit minst tio inlägg om dagen och ett antal retweets.
Är det svårt att sluta?
– På sätt och vis är det ju det. Problematiken kanske är större än någonsin. Sverigedemokraterna är största parti i regeringsunderlaget och säga vad man vill, men fortfarande är Twitter en kanal där väldigt många opinionsbildare och politiker på alla nivåer finns, både nationellt och internationellt. Hur mycket man än skulle önska att den politiska debatten fördes i andra forum så finns den ju till viss del där.
Annika Strandhäll har rätt.
Jag själv vägrade hårdnackat Twitter länge. Först efter hot, tvång och tandagnisslan öppnades en profil i mitt namn under en jobbkonferens 2012. Med undantag för ett minimalt ryck 2015 domineras mitt flöde av ljudet av syrsor och knastertorra, minst sagt sporadiska inlägg.
”Påverkar dagspolitiken”
Mer liv är det i Annika Strandhälls flöde.
Hon bråkar med högerprofiler, ministrar, pressmänniskor och troll dagarna i ända. Flera legendariska bataljer med den notoriske retstickan och före detta moderate riksdagsmannen Hanif Bali är omskrivna och förevigade för eftervärlden.
I skrivande stund har Strandhäll bara under de senaste dagarna pennfajtats med riksdagsledamoten Björn Söder, pressekreteraren Niklas Gillström och hockeytränaren Leif Boork.
Hur går det med nedskärningen?
– Jag skulle skära ner lite successivt, och kommer framför allt inte vara där lika mycket. Jag kan konstatera att det fortfarande är ett forum som påverkar dagspolitiken, det är helt uppenbart. Men framför allt har det blivit en plattform som blivit allt svårare att vara på. Det är allt mer troll och det går inte att föra vettiga politiska samtal.
– Jag tror faktiskt det var Anders Lindberg, er politiska ledarskribent som heroiskt är där hela tiden, som beskrev att Twitter nu är ungefär som att vara i Aftonbladets kommentarsfält sista tiden innan ni tog bort och la ner det. Jag tycker det är en ganska bra jämförelse. Det spelar ingen roll vad man skriver nästan. För min del har det inneburit att jag i väldigt hög utsträckning får mycket hat.
Du bor hyresfritt i många högertrolls hjärnor. Varför är det så?
– Haha, ja. Främst tror jag det är för att mitt twittrande inte handlat så mycket om vad jag gjort som minister, utan om den dagspolitiska diskussionen. Det är ingen hemlighet att jag under min politiska gärning och som fackförbundsordförande varit extremt oroad över Sverigedemokraternas framväxt, och jag har använt främst Twitter väldigt mycket för att uttrycka det.
– Det har också ett visst genomslag och jag har en ganska stor plattform på Twitter och det är en av orsakerna till att jag, som du säger, lever hyresfritt i en del trolls huvuden, dygnet runt känns det som. Ibland kan man känna att motståndet är mer samordnat, ibland mer slentrianmässigt.
Svaret: ”Ställ ner glaset”
Den 21 april, dagen efter att Annika Strandhäll meddelat att hon skulle skära ner på sitt twittrande, svarade hon syrligt på ett inlägg från migrationsministern Maria Malmer Stenergard.
”Du är så mysig Maria. Hoppas att du i förlängningen kommer kunna leva med dig själv och vad du nu inte vara bidrar till utan i din nya roll också historiskt kommer få ansvara för”, skrev Annika Strandhäll till ett inlägg från Stenergard om stramare invandring.
”Snälla, ställ ned glaset”, svarade Adam Danieli, politisk sakkunnig på justitiedepartementet.
Varken det första eller sista insinuanta inlägget riktat mot Annika Strandhäll. Men det vanliga är att liknande kommentarer kommer från anonyma så kallade ”äggkonton”.
Förskjuts gränserna för vad folk säger?
– Ja. För inte länge sedan uttryckte sig en moderat riksdagsledamot liknande mot Magdalena Andersson. Man vet ju att det svåraste för kvinnor att värja sig emot är sådant om sex och droger, att man är korkad och blond. Man drar sig inte för något, och som du ställer frågan så är det definitivt, att gränserna har förskjutits. Hela det politiska samtalet har förskjutits på ett sätt där man i dag kan säga öppet att det pågår ett folkutbyte i Sverige om man är ordförande i justitieutskottet.
Finns det inte också från vänstersidan ett ansvar för att gränsförskjutningen sker?
– Jo, det är klart att det gör.
Ångrar du tweets ibland?
– Jag vet inte hur många tweets jag har skrivit, 20 000 kanske. Det är klart det finns en och annan man önskar att man inte skrivit, men det är fullt naturligt tänker jag när man deltar i samtal på olika sätt under en lång tid, och där man många gånger blir väldigt provocerad. Man är ju bara en människa.
”Vill inte sitta vid sidan av”
Annika Strandhäll har haft en rad olika ministerportföljer, senast som miljö- och klimatminister i den kortlivade regeringen Andersson.
Livet i opposition beskriver hon som ”tråkigt och frustrerande”.
– Det sker så enormt mycket i Sverige som berör svenska hushåll, vi har en ekonomisk kris och krig i vår omvärld. Det är klart att man som politiker i det läget vill vara den som lägger fram politiken för att stötta hushållen, och inte tvingas sitta vid sidan av och tycka till om att man borde göra annat än vad regeringen gör.
I oktober 2021 valdes hon som förbundsordförande för Socialdemokraternas kvinnoförbund S-kvinnor, ett uppdrag hon bär med tydlig stolthet.
Förbundet hade velat se en ordentlig höjning av underhållsstödet i vårbudgeten.
– Fokuserar man på underhållstödet så fokuserar du direkt in dig på ensamstående föräldrar, de festa kvinnor, mammor, de som har det sämst. Hade man dragit upp det med 1 000 eller 500 kronor i månaden hade det blivit en lägre kostnad än att exempelvis höja barnbidraget. Det hade gått utmärkt att göra och inte riskerat att öka på inflationen.
”Kan tycka att det var tufft”
Annika Strandhäll hade också velat se mer stöttning till kommuner och regioner.
– Så sent som förra veckan såg vi en gemensam debattartikel från Moderater, Socialdemokrater och Centerpartister från Dalarna som säger att de inte kommer hålla. Det kommer innebära att man måst börja skära i ett läge där de redan har enormt pressade situationer i skolan, i sjukvården och hemtjänsten. De där välfärdshjältarna vi politiker babblade om att vi behövde lyfta kommer nu få det ännu tuffare.
Hur uppfattar du regeringen och regeringsunderlagets syn på jämställdhet och feminism?
– För att uttrycka mig diplomatiskt är det väldigt osynligt. Ett tydligt tecken var att redan på tillträdesdagen gick vår nya utrikesminister ut och och sa, som en present till Sverigedemokraterna, att de avskaffar den feministiska utrikespolitiken.
– Om man inte har något begrepp om vad den feministiska utrikespolitiken består av kan man tycka det var tufft och fräckt, men har man kunskapen, vilket naturligtvis Tobias Billström har, vet man att det är ett av de mest framgångsrika utrikespolitiska besluten vi tagit på decennier i Sverige. Sedan det lanserades 2014 har länder som Spanien, Kanada, Chile, Colombia och Frankrike valt att implementera en liknande approach i sin utrikespolitik.
”Riktigt, riktigt uruselt”
Annika Strandhäll nämner ytterligare ett exempel där hon tycker regeringens undfallenhet att prata feminism blir tydlig:
– När vi tillträde som ordförande för EU och statsministern höll sitt tal till EU-parlamentet och lyckades hålla ett tal på kanske 5 000 ord utan att vid ett enda tillfälle nämna ordet jämställdhet. De säger själva att det är ett paradigmskifte, och det kan man lugnt säga.
Och om du inte uttrycker dig diplomatiskt?
– Det är riktigt riktigt uruselt. Den signal man skickar till omvärlden vad gäller Sveriges position kring jämställdhet och det signalerna man skickar till kvinnoorganisationer och myndigheter, det kommer att få effekt. Vi har en viktigt uppgift att se till att jämställdhetsarbetet inte stannar av i Sverige.
Ett annat område där det riktats mycket kritik mot regeringens politik är klimatet, där Sverige för första gången på länge går mot ökade utsläpp.
– Det är ett av områdena där de i regeringsbygget uppenbart absolut inte är överens, alls. Och de träter inte bara i frågor om hur man ska göra saker och ting, utan över huvud taget om det ens finns en klimatförändring, säger Annika Strandhäll.
Hon är självkritisk och menar att Socialdemokraterna i valrörelsen borde varit tydligare med att man ansåg att vallöften från högern inte var genomförbara eller realistiska.
Vart tycker du regeringen och regeringsunderlaget är på väg någonstans?
– Jag är extremt bekymrad. Vi har en svag regering som är styrd av Sverigedemokraterna. Jag ser framför mig en målsättning att Sverigedemokraterna kommer ställa Jimmie Åkesson som statsministerkandidat mot Magdalena Andersson i nästa val, det är deras absoluta målsättning. Då har vi precis som många andra länder i Europa ett högernationalistisk parti som har enormt mycket makt och inflytande.
Vad är farorna med det ?
– Ja, det är ju kanske att de är högernationalister. Det har sällan varit bra i historisk kontext. Som socialdemokrat ser jag inte att det är bra för Sverige.