Flydde från Kabul – här väntar ambassadens personal på ett nytt liv
Uppdaterad 2021-08-29 | Publicerad 2021-08-28
Afghanerna som arbetat för Sveriges ambassad har landat i Sverige.
Tolkar, chaufförer och revisorer bor nu med sina familjer i några flerfamiljshus i Bromma.
– Det står Ica och Coop på min hand, säger den förra säkerhetsvakten Ziaullah Muhammedi.
Trettonåriga Abdul Tawab sprudlar när han sparkar boll med sina bröder. Deras pappa jobbade som revisor på den svenska ambassaden i Kabul och familjen evakuerades hit igår. Abdul pratar strålande engelska men han kan än så länge bara två ord på svenska.
– Jag kan säga tjena och hej, säger Abdul Tawab, 13.
I några lägenhetshus i Bromma i Stockholm bor de lokalanställda som arbetat för Sverige i Afghanistan. Här kommer de bo i några dagar innan det är dags för dem att resa vidare och börja sina nya liv i landet de tjänat men aldrig besökt.
På den regniga gårdsplanen spelar barnen fotboll medan deras föräldrar promenerar runt och samtalar. De är chaufförer, tolkar, säkerhetsvakter, revisorer, och ingenjörer som alla arbetat på Sveriges ambassad i Kabul.
– Vi lämnade allting. Alla här har sedan 15 års ålder sparat sina pengar, byggt sina hus och köpt bil, nu har vi lämnat allt.
– Självklart mår vi dåligt över det, men min familj är i säkerhet och kanske kommer våra barn nu få ett gott liv i framtiden, säger Rafi Sboor Niyazi som arbetat som chaufför vid den svenska ambassaden.
Flydde för sina liv
Under torsdagskvällen kunde världen se tragiska scener utspela sig vid Kabuls flygplats. I explosionerna dog minst 170 civila och 13 amerikanska soldater. Efter det avslutade Sverige sin evakueringsinsats.
Familjerna på gårdsplanen i Stockholm var bland de sista att ta sig ut ur landet. Bara ett antal timmar innan terrordådet lämnade de flygplatsen i svenska militärflygplan.
– Det var tiotusen människor runt flygplatsen som försökte komma in. Det var människor överallt, men den svenska personalen hjälpte oss att enkelt komma in med våra familjer. Vi är är väldigt tacksamma till den svenska regeringen och till mister Ambassadör som hjälpte oss, säger Rafi Sboor Niyazi.
För Rafi och hans sex barn stora familj var det oroliga dygn innan de till slut fick resa ut ur landet. Att han har arbetat för ”utlänningarna” innebär en enorm fara för honom och hans familj.
– Det var väldigt farligt för oss. Vi ringde ambassaden hela tiden, vi var så rädda att ambassaden skulle glömma bort oss. Vi kunde inte sova på sex nätter. Vi var redo att åka hela tiden, säger Rafi.
”Mamma och pappa är kvar”
Tyvärr har inte hela familjen kunnat följa med. Rafis mamma och pappa är kvar i Afghanistan.
– Jag beskyddade dem och försörjde dem. Nu är de kvar i Afghanistan och jag saknar dem, jag hoppas att den svenska regeringen tar hand om dem, så de kan komma hit och bo med mig, säger Rafi Sboor Niyazi.
Dessvärre ser det för tillfället mörkt ut för Rafis föräldrar då evakueringen nu har avslutats, trots att flera svenskar och lokalanställda fortfarande är kvar i landet. Det meddelade utrikesminister Ann Linde (S) på en pressträff under fredagen.
– Vid en senare tidpunkt hoppas vi kunna återuppta arbetet, sa Ann Linde.
Rafi har sedan flykten från landet inte varit i kontakt med sina föräldrar. Han har ingen telefon, men hoppas kunna komma i kontakt med dem så snart som möjligt.
”Det står Ica och Coop på min hand”
En av ambassadens säkerhetsvakter, Ziaullah Muhammedi, har skrivit två ord på sin hand – Ica Coop.
– Jag har fått veta att matbutikerna här heter så, säger Ziaullah Muhammedi.
Det är mulet, kallt och småregnar. Ziaullah Muhammedi säger att hans familj ska vara kvar i de tillfälliga lägenheterna i två dagar till. Han har fortfarande på sig kläderna han flydde i. I en tunn traditionell tröja och en väst står han och fryser och väntar på att starta sitt nya liv.
– Jag kan inte se solen, kan ni berätta åt vilka håll norr och söder ligger? säger Ziaullah Muhammedi.
”De är mitt lag”
Trettonårige Abdul Tawab hoppas på att snart få börja i svensk skola. Men ingen vet när eller var. Han säger snabbt att hans favoritämne i skolan är dari, men blir direkt rättad av sin storebror.
– Doktor, jag vill bli doktor, ändrar sig Abdul Tawab till.
Han har redan gått i skola i Afghanistan, men den var inte bra säger han.
– Nu ska jag gå i skolan i Sverige. Var är min skola? Jag har ingen skola, säger Abdul Tawab.
Storebror Murtaza Tawab berättar att hans dröm är att bli en ”businessman”. Han tycker om matematik som sin pappa, som var revisor på svenska ambassaden. Samtidigt är han orolig för att det kommer bli svårt med svenskan.
– Jag ska först studera och lära mig svenska, men jag är ganska gammal nu, det kommer vara svårare för mig att lära mig än för min bror, säger Murtaza.
Bröderna har tydliga framtidsplaner och längtar efter att förverkliga dem. Men tills dess kan de bara vänta, och spela fotboll på gården. Vi frågar Abdul vad hans favoritlag är.
– Han och han, mina bröder är mitt lag.