Bedragare stal 81-åriga Annelis sista reskassa
Uppdaterad 2016-11-14 | Publicerad 2016-11-12
Låtsades vara synskadade kvinnans systerson
Anneli bjöd in bedragarna i tron att de var vänner till hennes systerson.
Men medan den synskadade 81-åringen förberedde fika och smörgåsar plockade de på sig hennes värdesaker – bland annat flera års besparingar som skulle gå till en sista resa till solen.
– Jag var i sjunde himlen för att jag skulle få träffa min systerson, jag nästan dansade, säger hon.
Det var i början av oktober som det ringde i telefonen hemma hos Anneli Roivas i södra Stockholm.
När 81-åringen svarade frågade en man med finsk brytning om hon kände igen hans röst. Anneli tvekade, men tänkte sedan på sin syster- och gudson Yrjö som bor i Helsingfors.
Ja, det är Yrjö, sa mannen. Han sa sig vara i Stockholm, i behov av att låna pengar och undrade om han kunde skicka över två kompisar.
”Tänkte bara på Yrjö”
Kort därpå plingade två män på dörren och Anneli släppte in dem. Hon berättar att hon inte såg dem så tydligt. Den ene stod med henne i köket och pratade, medan den andre gick runt i lägenheten.
– Jag hade nästan börjat gråta av glädje. Det enda jag hade i huvudet var att jag skulle få träffa Yrjö och att jag skulle göra smörgåsar till oss alla fyra.
Plötsligt sa männen att det var dags för dem att gå och lämnade lägenheten springandes, berättar Anneli.
Hon såg efter och insåg att de hittat alla kontanter som hon lagt undan i lägenheten. De hade lämnat kvar 13 enkronor.
– Jag var totalt lamslagen, i chocktillstånd, säger Anneli, som genast ringde Yrjö.
Han satt hemma i Finland och åt middag.
Sparade till solresan i fyra år
I fyra års tid hade Anneli sparat undan pengar till en resa söderut, till spanska Teneriffa.
Egentligen skulle hon ha åkt i oktober förra året. Då hade hon tagit ut alla pengarna i kontanter – men tre dagar innan avresa fick hon besked av läkarna att hon hade långt gången cancer.
Efter två svåra operationer är hon i dag så gott som frisk, men i och med stölden krossades planerna igen. Tjuvarna kom över runt 70 000 kronor, enligt Anneli.
– Jag skulle ha åkt i söndags, säger hon, och visar sina krokiga fingrar.
– Där nere i värmen är de raka. Där nere behöver jag inte ta några värktabletter.
Försäkringsbolaget kommer inte att betala ut någon ersättning, eftersom Anneli själv släppte in tjuvarna.
Inte heller hennes polisanmälan har lett till något. Polisen kom till lägenheten och letade efter dna-spår, men hittade inget. Och telefonsamtalet gick inte att spåra.
Finsktalande bedragare känt fenomen
Tillvägagångssättet – där finsktalande gärningsmän ringer upp personer med finskklingande efternamn – är dock bekant för polisen. De frågar om brottsoffret hör vem det är, får ett namn till svar, svarar ja, och så börjar det. Att de talar finska väcker förtroende.
– Det är exakt samma modus, säger Jan Olsson vid polisens nationella bedrägericentrum.
– De fokuserar på dem som de anser är de svagaste i sammanhanget. Det är knappast brott att vara stolt över, om det finns sådana.
Just nu utreds ”många tiotals” fall av samma typ och polisen tror sig vara på god väg att identifiera någon inblandad. Men brotten är svåra att klara upp, eftersom det ofta bara är brottsoffret som kan vittna.
Skäms – men vill varna andra
Natten efter att männen var på besök sov Anneli på en luftmadrass framför ytterdörren eftersom hon var osäker på om de också stulit hennes nycklar, berättar hon. Nu svarar hon inte i telefonen när okända nummer ringer, drar ner alla persienner så fort det blir mörkt och tvekar när det knackar på dörren.
– Min son kom och knackade på några dagar senare och när jag inte öppnade fortsatte han att knacka. ”Dra åt helvete”, skrek jag till slut, haha. Man kan ju bara skratta åt eländet, säger hon.
Jan Olsson rekommenderar äldre personer att lägga på luren om man får ett misstänkt samtal. Sedan kan man ringa upp släktingen på rätt nummer.
Anneli säger att hon vill vara ett varnande exempel.
– Många skäms för en sådan här sak, jag också, men det måste berättas. Så att andra slipper vara med om det, för det finns inte ord som kan beskriva hur man känner sig.