Ätstörningarna rusar – sjuka måste väljas bort
Uppdaterad 2022-11-08 | Publicerad 2022-11-03
Ätstörningarna i Sverige har fördubblats på tio år.
Nu larmar vården om att patienterna blir både yngre och sjukare – samtidigt som det blir svårare att få hjälp.
– Vissa grupper kan vi inte ens ta emot som det ser ut just nu, säger Anne-Line Solberg på Ätstörningscentrum barn och vuxna på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Fler och fler söker hjälp för sina ätstörningar, vilket ökar trycket på vården.
På kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg har antalet remisser bland barn femdubblats de senaste två åren.
De som får hjälp snabbast är de yngsta patienterna och de som har svår anorexi – men andra får vänta.
För närvarande är det nästan två års väntetid för så kallad terapeutisk behandling för exempelvis bulimipatienter.
– Vissa grupper kan vi inte ens ta emot som det ser ut nu. I längden är det såklart helt ohållbart. Men förhoppningsvis blir det bättre snart då vi kommer kunna erbjuda internetbehandling för vissa patientgrupper, framförallt med bulimiliknande problematik, säger enhetschefen Anne-Line Solberg på Ätstörningscentrum barn och vuxna på Sahlgrenska.
”Inte på väg att sluta”
I Stockholm är väntetiden för ett nybesök nu cirka 3,5 månader för vuxna och 3 månader för barn, undantaget de allra svårast sjuka.
Just nu står 382 vuxna och 182 barn i kö för ett nybesök, och under 2021 såg man en skarp uppgång i både antalet remisser och egenanmälningar, enligt verksamhetschefen Mikaela Lithman.
– Vissa veckor kunde det vara nästan tre gånger så många som året innan. Fram till nu i år har vi träffat lika många patienter som under hela 2021. Vi upplever att de som kommer in nu är sjukare eftersom att de i vissa fall inte sökte vård under pandemin, förklarar hon och tillägger att den grupp som ökat mest är unga vuxna.
Även i Region Skåne har man sett en ökning av antalet patienter, vilket lett till överbeläggning i slutenvården.
– Det blir tyvärr en fråga om prioritering. Många är så dåliga att de måste läggas in redan vid den första kontakten med sjukvården, vilket gjort att antalet inlagda ökat, säger Ulf Wallin, överläkare och forskningsledare vid Region Skånes Ätstörningscentrum.
Samtidigt kan väntetiderna för vuxna med icke livshotande problematik vara uppemot ett halvår.
– Det är tillräckligt illa att gå och vänta så länge. Har man stora svårigheter så finns det en stor risk att att problemen cementeras, och att bekymren ökar under tiden.
Flera experter som Aftonbladet pratat med menar att det finns en pandemieffekt, men att ökningen sågs redan före pandemin, och därmed kommer att fortsätta framöver.
– Detta är inget vi ser är på väg att sluta. Det finns inga tendenser till avmattning, säger Ulf Wallin.
”Syns inte alltid utanpå”
Anna Ohlis är barnpsykiater och överläkare vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) i Region Stockholm, samt författare till en ny rapport om ätstörningsvården i Region Stockholm där det framkommer att andelen flickor och kvinnor i åldrarna 11–24 år som fått en ätstörningsdiagnos fördubblats de senaste tio åren. Den kraftigaste ökningen skedde dock under pandemiåren 2020–2021.
Hon beklagar de långa väntetiderna som just nu är inom ätstörningsvården, då forskning visar att tidiga insatser har bäst effekt för tillfrisknande.
– Ju tidigare man får hjälp desto bättre prognos. Samtidigt förstår jag att den specialiserade ätstörningsvården måste prioritera de svårast sjuka då resurserna är begränsade. Men Socialstyrelsen tar nu fram nationella riktlinjer och ett kunskapsstöd som kan stärka även andra delar av vården. Exempelvis kan primärvården vara en viktig aktör för tidig upptäckt och stöd vid ätstörningsproblematik, säger Anna Ohlis.
Samtidigt finns det en utbredd myt om att man måste vara smal för att anses sjuk i en ätstörning. Något som experterna vill slå hål på.
– Det stämmer inte. En stor del av dem som har en ätstörningsdiagnos är inte underviktiga. Gruppen anorexi utgör en relativt liten del medan bulimi eller så kallad ospecificerad ätstörning och hetsätningsstörning är de största grupperna. Men då anorexi kan bli väldigt farligt så prioriteras det först, vilket lett till att en del patienter med till exempel bulimi behövt vänta, säger Anne-Line Solberg.
Även Anna Ohlis poängterar att man kan vara sjuk utan att det syns.
– Och det kan vara problematiskt då en normalviktig person kanske inte uppmärksammas eller blir tagen på lika stort allvar av anhöriga och vården som en undernärd person. Man kanske drar sig för att berätta om sin ätstörning om man själv bär på bilden av man måste vara utmärglad för att vara sjuk.
”Går att bli helt frisk”
Att därför öka förståelse kring ätstörningar och dess bakomliggande orsaker är viktigt, menar Anne-Line Solberg.
– Det är viktigt att förstå att det handlar om känsla av kontroll. Att kontrollera vad du lägger på tallriken kan kännas som en otroligt effektivt lösning på något som upplevs otryggt eller som man inte kan kontrollera i övrigt. Och när man släpper på den kontrollen ger det väldigt mycket ångest, vilket kan vara svårt att förstå för en oinvigd.
Även Anna Ohlis poängterar att ingen självmant väljer att få en ätstörning.
– Ingen väljer detta lika lite som jag väljer att bryta en arm eller få lunginflammation. Många kan dessutom skilja på sin anorexi och säga att det här är jag och det här är min sjukdom. Att man ser vad som är de anorektiska tankarna, men att man inte kan bryta dem. Hade det bara handlat om att börja äta igen så hade man gjort det.
Men det finns hopp för dem som får rätt hjälp och vård i tid.
– Man kan bli helt frisk från en ätstörning och många blir också det, även om vägen dit kan se väldigt olika ut. För vissa kan det ta några månader, med rätt hjälp och stöd. För andra kan det ta flera år, och sedan har vi några som aldrig blir riktigt friska tyvärr. Spannet är jättestort, men det går absolut att bli helt frisk. Det är viktigt att sprida, att det faktiskt finns hopp.
