Polisen om sprängdåden: ”Inga utbildade lönnmördare”
Sex explosioner på fyra dygn – utreder samband
Publicerad 2024-03-09
Polisen lägger enorma resurser på att kartlägga vilka som riskerar att bli måltavlor i gängkriget.
Men att skydda alla som bor i de drabbade områdena är omöjligt.
– Problemet är att det inte går att flytta på en plats, säger operationsledaren Erik Lindblad.
Tre detonationer i Stockholmsområdet. Två i Göteborg. En i Linöping.
I veckan har Sverige skakats av vad som kan vara inledningen på en ny våldsvåg. Polisen arbetar nu intensivt med att utreda händelserna, och vilka kopplingar som kan finnas mellan dem.
– Naturligtvis tittar man på hur allt det här kan hänga samman. Vi har en omfattande nationell samordning, säger kriminalkommissarie Gunnar Appelgren, en av polisens främsta gängexperter.
– Bara det faktum att sprängningarna sker så pass nära i tid är skäl nog för att kartlägga eventuella samband, säger Erik Lindblad, operationsledare för gänginsatsen Frigg.
”Utomstående löper störst risk”
Inom ramen för Frigg arbetar polisen intensivt för att identifiera vilka som kan komma att bli utsatta för brott i någon av de konflikter som pågår i nätverksmiljön. Det kan handla om alltifrån tungt kriminella till springpojkar och anhöriga.
– Vi har ett helt batteri av åtgärder som vi kan sätta in. Vi kan öka närvaron på en viss adress, sätta upp kameror eller flytta på personer, säger Erik Lindblad.
Men det finns en grupp som är mycket svår att skydda: De boende som har oturen att dela trappuppgång med en gängman, eller bara råkar befinna sig utanför fel port vid fel tidpunkt.
– Många av dem som har identifierats som måltavlor för den senaste tidens sprängningar har inte befunnit sig i huset som utsatts. De har varit häktade eller frånvarande av andra skäl, säger Erik Lindblad.
– Då blir det helt utomstående människor som löper störst risk att skadas i de här dåden.
”Motståndarna börjar bli trötta”
Ytterligare en faktor som kan öka riskerna är att personerna som placerar ut sprängladdningarna ofta är unga och oerfarna.
– Det är inga utbildade lönnmördare som man skickar, utan det är i stor utsträckning impulsstyrda pojkar som inte kan jobbet, säger kriminalkommissarie Gunnar Appelgren.
– En stor del av ärendena som vi hanterar är tämligen amatörmässigt utförda.
Jale Poljarevius är underrättelsechef för polisen i region Mitt. Han ser tecken på att leden av villiga utförare börjar tunnas ut.
– Vi märker att våra motståndare börjar bli trötta. Det står inte hundratals individer i kö som vill begå brott. Tvärtom märker vi att samma personer återkommer gång på gång.
Erik Lindblad uppger att alltfler unga som är på väg in i gängens klor hör av sig till polisen.
– Många tror att det inte finns någon väg ut, men så är det ju inte. Vi har ett starkt samhälle i Sverige som kan hjälpa till om man bara sträcker ut handen, säger han.
